Idag på annandag pingst, den 13 juni 1525 ingick dr. Martin Luther och Katarina von Bora äktenskap. Hustrun var 26 år och mannen 42 och vigselpräst var Johannes "Pomerannus" Bugenhagen.
Som vittnen till äktenskapet infann sig Justus Jonas och konstnären Lucas Cranach med maka. Intressant är att en gåva till paret kom till Katarina från den romerske ärkebiskopen Albrekt av Magdeburg. Vari denna hemgift bestod vet jag inte men i sakens natur låg att Luther i ett brev till ärkebiskopen dryftat sina 95 teser, som var författade på latin och troligtvis använda inom den kyrkliga debatten mellan olika lärosäten och universitet som bestod av en del reformerade augustinerkommuniteter, som dr. Luther tillhörde samt andra monastiska ordnar som cisterciencerorden där Katarina von Bora och hennes systrar, t.ex. Magdalena von Staupitz hade haft sin hemvist tills de blev en del av den reformatoriska kyrkans liv. Makarna Luther fick av kurfursten Fredrik den vise, Svarta klostret till bostad och där fungerade det gamla klostret som en kyrklig komunitet med många studenter som levde och hade tillgång till den liturgi som den nybildade familjen kallats till.
Det är inte svårt att föreställa sig hur den evangelisk-katolska gemenskapen fungerade med tanke på makarnas uppväxt som bror och syster inom den intellektuella utbildningskultur klostren utgjorde. Av de händelser som föregriper Martin och Katarinas äktenskap 1525 vet vi att dr. Luther i början på 1520-talet skrev en reformerad latinsk liturgi formulae missae, där alla de traditionella momenten i den gamla mässan bibehölls bortsett från den mässoffersbön, som senare kom att ersättas med en anamnes ur profeten Jesajas bok. Bortsett från den dagliga böneordning med prim, laudes, sext, matutin, vesper, completorium och vigil som både Martin och Katarina levt i som ordensfolk, kom den nya musikaliska form som familjen och vännerna anslöt sig till nämligen koralen att utgöra grundstommen i det vardagliga bönelivet. Inte minst efter Martins kollegor i augustinerorden som anammat den evangeliska tron Henrik och Johannes som 1523 hade sänts till Bryssel för att förkunna evangeliet och där blev blodsvitten och inspiration till kyrkans utsäde i form av kateketiska psalmer. Som avslutning på detta inlägg citerar jag Luthers psalm som inspirerats av dessa två bröder i tron som reste till Bryssel för att vittna om Guds kärlek till människosläktet och om vår oförmåga att utan den Helige Ande öppna oss och ta till oss denna kärlek, nåd, barmhärtighet och rättfärdighet från Gud.
Den ädla jungfrun
1) är mig kär, jag aldrig henne glömmer.
Hon alltid i mitt hjärta är man hennes dygd berömmer.
Hon är min vän, Och om jag än Bekymmer har, Jag det fördrar,
Hon skall mig rikligt löna, Och hennes kärlek, trofasthet
Jag alltid har fått röna. Allt mitt behov hon vet.
En gyllne krona jungfrun bär, Tolv stjärnor i den ser man.
Som solen hennes klädnad är, Den glänser klar i fjärran.
Hon synes så På månen stå. Hon är en brud, utvald av Gud.
Hon är i födslovånda Och föda skall den ädle Son,
Som skall regera världen Ifrån sin himmelstron.
Fast draken nu i raseri Vill detta barn uppsluka,
Hans anslag dock förgäves bli, Om än han makt vill bruka.
Ty denne Son till himlens tron Upptagen är, Dock draken här
Sitt välde än försvarar. Och modern nu allena är,
Men henne Gud bevarar Och fadersomsorg bär.
1) Jungfrun avser Kristi kropp, Guds församling eller kyrka som omtalas i Uppenbarelseboken 12:1-6. Psalm ur Luthersk koralbok nr 764, Boförlaget Reformatio, Ribevägen 10D, 217 46 Malmö
Idag på annandag pingst, den 13 juni 1525 ingick dr. Martin Luther och Katarina von Bora äktenskap. Hustrun var 26 år och mannen 42 och vigselpräst var Johannes "Pomerannus" Bugenhagen.
Som vittnen till äktenskapet infann sig Justus Jonas och konstnären Lucas Cranach med maka. Intressant är att en gåva till paret kom till Katarina från den romerske ärkebiskopen Albrekt av Magdeburg. Vari denna hemgift bestod vet jag inte men i sakens natur låg att Luther i ett brev till ärkebiskopen dryftat sina 95 teser, som var författade på latin och troligtvis använda inom den kyrkliga debatten mellan olika lärosäten och universitet som bestod av en del reformerade augustinerkommuniteter, som dr. Luther tillhörde samt andra monastiska ordnar som cisterciencerorden där Katarina von Bora och hennes systrar, t.ex. Magdalena von Staupitz hade haft sin hemvist tills de blev en del av den reformatoriska kyrkans liv. Makarna Luther fick av kurfursten Fredrik den vise, Svarta klostret till bostad och där fungerade det gamla klostret som en kyrklig komunitet med många studenter som levde och hade tillgång till den liturgi som den nybildade familjen kallats till.
Det är inte svårt att föreställa sig hur den evangelisk-katolska gemenskapen fungerade med tanke på makarnas uppväxt som bror och syster inom den intellektuella utbildningskultur klostren utgjorde. Av de händelser som föregriper Martin och Katarinas äktenskap 1525 vet vi att dr. Luther i början på 1520-talet skrev en reformerad latinsk liturgi formulae missae, där alla de traditionella momenten i den gamla mässan bibehölls bortsett från den mässoffersbön, som senare kom att ersättas med en anamnes ur profeten Jesajas bok. Bortsett från den dagliga böneordning med prim, laudes, sext, matutin, vesper, completorium och vigil som både Martin och Katarina levt i som ordensfolk, kom den nya musikaliska form som familjen och vännerna anslöt sig till nämligen koralen att utgöra grundstommen i det vardagliga bönelivet. Inte minst efter Martins kollegor i augustinerorden som anammat den evangeliska tron Henrik och Johannes som 1523 hade sänts till Bryssel för att förkunna evangeliet och där blev blodsvitten och inspiration till kyrkans utsäde i form av kateketiska psalmer. Som avslutning på detta inlägg citerar jag Luthers psalm som inspirerats av dessa två bröder i tron som reste till Bryssel för att vittna om Guds kärlek till människosläktet och om vår oförmåga att utan den Helige Ande öppna oss och ta till oss denna kärlek, nåd, barmhärtighet och rättfärdighet från Gud.
Den ädla jungfrun 1) är mig kär, jag aldrig henne glömmer.
Hon alltid i mitt hjärta är man hennes dygd berömmer.
Hon är min vän, Och om jag än Bekymmer har, Jag det fördrar,
Hon skall mig rikligt löna, Och hennes kärlek, trofasthet
Jag alltid har fått röna. Allt mitt behov hon vet.
En gyllne krona jungfrun bär, Tolv stjärnor i den ser man.
Som solen hennes klädnad är, Den glänser klar i fjärran.
Hon synes så På månen stå. Hon är en brud, utvald av Gud.
Hon är i födslovånda Och föda skall den ädle Son,
Som skall regera världen Ifrån sin himmelstron.
Fast draken nu i raseri Vill detta barn uppsluka,
Hans anslag dock förgäves bli, Om än han makt vill bruka.
Ty denne Son till himlens tron Upptagen är, Dock draken här
Sitt välde än försvarar. Och modern nu allena är,
Men henne Gud bevarar Och fadersomsorg bär.
1) Jungfrun avser Kristi kropp, Guds församling eller kyrka som omtalas i Uppenbarelseboken 12:1-6. Psalm ur Luthersk koralbok nr 764, Boförlaget Reformatio, Ribevägen 10D, 217 46 Malmö
