onsdag 14 augusti 2013

Den ädla jungfrun är mig kär, Jag aldrig henne glömmer. Hon alltid i mitt hjärta är, Man hennes dygd berömmer. Hon är min vän, Och om jag än Bekymmer har, Jag det fördrar, Hon skall mig rikligt löna, Och hennes kärlek, trofasthet Jag alltid har fått röna. Allt mitt behov hon vet.

En gyllne krona jungfrun bär, Tolv stjärnor i den ser man. Som solen hennes klädnad är, Den glänser klar i fjärran. Hon synes så På månen stå. Hon är en brud, utvald av Gud. Hon är i födslovånda Och föda skall den ädle Son, Som skall regera världen Ifrån sin himmelstron.

Fast draken nu i raseri Vill detta barn uppsluka, Hans anslag dock förgäves bli, Om än han list vill bruka. Ty denne Son till himlens tron Upptagen är, Dock draken här Sitt välde än försvarar. Och modern nu allena är, Men henne Gud bevarar Och Fadersomsorg bär.

Jungfrun i koralen avser den kvinna som omtalas i Uppenbarelseboken 12:1-6, och som betecknar Guds församling, som lyssnar till Människosonens röst i Förbundets Skrifter och följer dem.
Musik: Umeå Barockensemble 2007