Det är genomgående i Nya Testamentet att vända upp och ner på begreppen. Då det frågas efter vad som är högt och värdefullt, så svaras härpå det som i vanlig mening är det allra obetydligaste. Det går tillbaka till Jesus själv. Och för den som är hemma i Kristi värld, är det inte något främmande, då Jesus hänvisar till barnet. Redan i Gamla Testamentet framhålls åter och åter, att Gud böjer sig ned till det ringa och obetydliga.
Det som i Nya Testamentet kallas för fåfänglighet är det som är förnuftigt i den tidsålder, som nu är, såsom att sträva att komma uppåt och få makt och inflytande, att vara stark och förståndig, att kunna reda sig här i världen.
Barnet är förstå och främst typen för den som är liten och obetydlig, den som inte kan reda sig själv, som inte har någon list och förslagenhet, som inte kan ordna sin tillvaro, som inte kan bestämma över andra människor. Barnet är utan makt och klokhet i den mening, i vilken världen använder dessa ord. Men den som inte vänder om och bli som ett barn, kan inte reda sig i Kristi värld, han kan inte ens komma ditin.
Är det nu även någon speciellt som uttrycks med detta pekande på barnet? Är det någon egenskap eller kvalitet hos barnet, vilken man kan visa på, alltså något positivt, som oskuldsfullhet, ärlighet, ödmjukhet? - Då människor läser den svenska översättningen: "Den som nu så ödmjukar sig som det här lilla barnet är den störste i himmelriket." på det sätt som denna översättning i de flesta fall uppfattas, så är det inte säkert, att de utläser den rätta meningen. Att "vara ödmjuk" kan uppfattas som en ödmjukhet, som kommer därav att man är kuvad. Men i texten är det ej fråga om att som ett föredöme framställa en sådan ödmjukhet, utan det är fråga om en sådan ödmjukhet, att man blir som ett barn, som inte har något att komma med, som inte duger till något. - Ödmjukheten består inte i det negativa att vara kuvad utan i det positiva, som är frimodighet. Barnet har inget själ och går därför ut i världen med tillitsfullhet. Den som alltså bringats till intet, kan även komma fram till denna barnets tillitsfullhet. Det är verkligen så, att ett litet barn av inre visshet tror det som det får höra om Kristus. Detta gör barnet alltså inte på grund av lättrogenhet. Då barnet möter Jesu ögon, går det rätt in i himmelriket. Den som tar emot ett sådant barn i Jesu namn, han tar emot Jesus själv. Det sår inte i texten "som om han tar emot Jesus". Det är verkligen Jesus Kristus själv han tar emot. Den som så tar emot Jesus Kristus i en hans lärjunge, han gör detta utan att ta hänsyn till om denna person är ringa eller högt uppsatt.
Änglarna för furstarna och rikena hade enligt judisk föreställning inte tillträde till det allra högsta i himmelen. Men nu säger Jesus, att däremot det lilla barnet har änglar, som är i det innersta av Härligheten, hos Gud.
ur HERREN KOMMER anteckningar till kyrkoårstexter Den helige Mikaels dag, Hugo Odeberg
