söndag 16 december 2012

Profeten Daniel

Idag firar den västerländska kristenheten tredje söndagen i advent. Bloggaren erinrar sig utöver de berättelser som utgör firningsämne för dagens högtid nämligen profeten Daniel och hans kallelse att på ett typologiskt sätt vara en förebild för Jesus Kristus och hans kallelse att frälsa sin mänsklighet från deras synder. Enligt den bibel som oftast citeras i de böcker som utgör nya testamentet och som kallas Septuaginta, börjar berättelsen om profteten Daniel när han som 12 år gammal med Guds helige Ande frikänner sin syster i tron Susanna som blivit falskt anklagad för att ha begått äktenskapsbrott. Berättelsen om Daniel och Susanna tjänar som typologi för Jesus och hans folk, som i bibeln ofta beskrivs som förhållandet mellan en brudgum och hans brud. Det påminner oss om hur Jesus Kristus som 12 år gammal pojke kommer till templet i Jerusalem och samtalar med de skriftlärda och kan vittna om den Ande som drev profeten Daniel att vittna för Susanna, när hon stod falskt anklagad inför de två skriftlärda som ville få henne att begå äktenskapsbrott. I GT används ofta exemplet äktenskapsbrott som en eufimism att avfalla i tron på Israels trefalt helige. I berättelsen om Daniel i lejongropen återfinns en berättelse om hur hans kollega i profetämbetet Habackuk kommer med lekamlig spis till profeten. Den berättelsen påminner oss om att även när trons folk lider betryck i världen har Herren omsorg om oss. Habackuks lovsång har tillsammans med Daniels kollegor lovsång Hanaja, Asarja och Mishael, som mest är kända under sina kaldeiska namn: Sadrak, Mesak och Abed-Nego blivit en del av den kristna kyrkans liturgi. I den lutherska kyrkosångstraditionen har vi från biskop Haquin Spegel fått en psalm som beskriver de tre männens lovsång till Israels trefalt helige Gud.

Lovad vare Herren, Våra fäders Gud, Både när och fjärran Höres detta ljud, Lovat, upphöjt, prisat Vare Herrens råd, Som oss har bevisat sådan hjälp och nåd. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Herre, i din kyrka Skall man lova dig, Alla bör' dig dyrka Och ödmjuka sig, Du som härlig sitter Över Kerubim, Och dock skåda gitter Ned i djupen in. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Du som mäktig råder På din kungastol Vida längre skådar Än den klara sol. Hela himlens fäste Styres av din hand. Din makt gör den bästa Uti alla land. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Alla himlar sjunger Med samfällig mun, och I änglatungor Priser Guds misskund. Vattnet det som svallar Över himlens höjd Och ej nederfaller, Visar nu sin fröjd. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Alla Herrens härar, Lover honom rätt. Seraphim oss lärer Erdert fröjdesätt. Sol och måne prisar Herrens stora makt. Alla stjärnor visar Eder gyllne prakt. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Regn och dagg och väder, Stämmer nu uti. Eld och låga gläder Sig i luften fri. Hagel, snö och isar, Rimfrost, töcken, köld Herrens allmakt prisar, Som är sol och sköld. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Dag och natt förkunnar Guds barmhärtighet. Ljus och mörkrets munnar Säger vad som skett. Ljungeld, moln och dunder Vare nu ej tyst, Men om Herrens under Ropar med sin röst. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Hela jorden tackar Gudi, som är god, Högar berg och backar, Källor, hav och flod. Brunnar, älvar, bäckar, Och vartenda djur, Som i träden häckar, Ja all kreatur. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Allt det som upprinner Ut ur jordens sköt', Och vart träd, man finner, Som hon haver fött. Örter, blad och blommor, Ja, det minsta frö, Och all växt som kommer Utav jord och sjö. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Allt vad luften förer, Vad i vädret far, Och allt det som rörer Sig i böljan klar. Alla fåglar talar Om Guds härlighet, Och Ni stora valar Om hans väldighet. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Vilda djur och tama Uti mark och skog Göre ock detsamma, Ty de hava fog. Även Adams söner höje sångens ljud, Ut i sina böner Prisar de sin Gud. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

text ur Luthersk psalmbok 703 Haquin Spegel

I morgon infaller från den tidiga kyrkans berättelse om Jesu Kristi vän Lazarus, bror till Marta och Maria, som han uppväckte från de döda enligt evangeliet. Enligt kyrkohistorikern Eusebius blev S:t Lazarus sedan kallad av anta ämbetet på ön Cypern i staden Kition (nuvarande Larnaka) där han anses ha insomnat i Herrens frid. I den lutherska kyrkan brukar Lazarus ihågkommas den 26-29/7 när även hans systrar Marta och Maria har sina kyrkliga festdagar.

Kyrie eleison + Christe eleison + Kyrie eleison

söndag 9 december 2012

Vår Frälsares mormor


Idag på andra söndagen i advent erinrar sig bloggaren Joakims maka Anna som födde Jesu mor Maria, eller som hennes hebreiska namn var Mirjam. I den gammaltestamentliga typologin finns förebilder för Maria i två kvinnor: Dels Mirjam, Mose syster och dels Naomi, i Ruts bok, som ville att hennes anförvanter i Betlehem skulle kalla henne Mara, eftersom Gud hade gjort henne förbittrad, (Rut 1:20). Namnen Mara, Mirjam, Maria kan enligt den adamistiska språkförståelsen ha dessa betydelser: Upprört hav, vacker och efterlängtat barn.

Inom konstmusiken har Maria ofta framställts som Havets Stjärna, Ave Maris Stella och åtskilliga kompositioner av detta slag har komponerats inom kristenheten. Här i norden är kanske den mest kända Edward Griegs sats för kör á capella. I berättelsen om Rut talas om en återlösare, på hebreiska goel, som hjälper Naomis sonhustru Rut att bli inlemmad i den släkt som sedan skulle frambringa både kung David och när tiden var fullbordad Jesus, Marias son. På samma sätt som Maria var Joakims och Annas efterlängtade barn är Herren Jesus Kristus den efterlängtade Goel, som återlöste sitt folk från deras synder.

Idag kommer Umeå studentkör att framföra en folklig koral från Älvdalen i västsverige, som handlar om Jesu födelse till världen:

Välkommen o Jesu, du himlamonark, välkommen uti våra kojor. Välkommen vår Konung, du hjälte så stark, och frälsa oss ur våra bojor. Välkommen vår Goel och käraste bror, vi prise och love dig Herre så stor, välkommen hit neder på jorden. Välkommen o Jesu till syndares land, välkommen med himmelska friden i hand. Du är vår Immanuel vorden.

Välkommen, o Jesu, Guds eviga råd, att dig över världen förbarma. Välkommen ibland oss med frid och med nåd, att skänka oss syndare arma. Välkommen att frälsa oss usla ur nöd, och giva oss livet för eviger död, dig Jesu vi prisa och ära. Ej större nåd himlen oss kunnat bete, än då vi Guds egen son bland oss fått se som allas vår synd velat bära.

Hjärtligt välkommen till Ålidhems kyrka kl. 17:00 & 19:30!

tisdag 4 december 2012

Profeten Sefanja

Under adventscykeln inträffar den helige profeten Sefanjas dag som bland tjänare i den östliga ortodoxin inträffade den 3 eller 16 december. Profeten vars namn betyder Gud beskyddar samt Jah är mörker har tröstefulla ord till Israels kvarleva, Jesu Kristi kropp:

Kvarlevan av Israel skall inte längre göra orätt, inte tala lögn, och i deras mun skall inte finnas en falsk tunga. De skall finna föda och lägga sig ner utan att någon förskräcker dem.

Jag skall samla dem som sörjer för högtidernas skull, dem som varit skilda från dig och nu bär föraktets börda. Se, jag skall på den tiden ta itu med alla som plågat dig. Jag skall frälsa de haltande och samla de fördrivna. Jag skall låta dem bli till lovsång och berömmelse på hela jorden, där de var så hånade. På den tiden skall jag föra er hem, ja, då skall jag föra er samman. Ty jag skall låta er bli till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk, när jag gör slut på er fångenskap inför era ögon, säger HERREN.