Profeten Daniel

Idag firar den västerländska kristenheten tredje söndagen i advent. Bloggaren erinrar sig utöver de berättelser som utgör firningsämne för dagens högtid nämligen profeten Daniel och hans kallelse att på ett typologiskt sätt vara en förebild för Jesus Kristus och hans kallelse att frälsa sin mänsklighet från deras synder. Enligt den bibel som oftast citeras i de böcker som utgör nya testamentet och som kallas Septuaginta, börjar berättelsen om profteten Daniel när han som 12 år gammal med Guds helige Ande frikänner sin syster i tron Susanna som blivit falskt anklagad för att ha begått äktenskapsbrott. Berättelsen om Daniel och Susanna tjänar som typologi för Jesus och hans folk, som i bibeln ofta beskrivs som förhållandet mellan en brudgum och hans brud. Det påminner oss om hur Jesus Kristus som 12 år gammal pojke kommer till templet i Jerusalem och samtalar med de skriftlärda och kan vittna om den Ande som drev profeten Daniel att vittna för Susanna, när hon stod falskt anklagad inför de två skriftlärda som ville få henne att begå äktenskapsbrott. I GT används ofta exemplet äktenskapsbrott som en eufimism att avfalla i tron på Israels trefalt helige. I berättelsen om Daniel i lejongropen återfinns en berättelse om hur hans kollega i profetämbetet Habackuk kommer med lekamlig spis till profeten. Den berättelsen påminner oss om att även när trons folk lider betryck i världen har Herren omsorg om oss. Habackuks lovsång har tillsammans med Daniels kollegor lovsång Hanaja, Asarja och Mishael, som mest är kända under sina kaldeiska namn: Sadrak, Mesak och Abed-Nego blivit en del av den kristna kyrkans liturgi. I den lutherska kyrkosångstraditionen har vi från biskop Haquin Spegel fått en psalm som beskriver de tre männens lovsång till Israels trefalt helige Gud.

Lovad vare Herren, Våra fäders Gud, Både när och fjärran Höres detta ljud, Lovat, upphöjt, prisat Vare Herrens råd, Som oss har bevisat sådan hjälp och nåd. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Herre, i din kyrka Skall man lova dig, Alla bör' dig dyrka Och ödmjuka sig, Du som härlig sitter Över Kerubim, Och dock skåda gitter Ned i djupen in. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Du som mäktig råder På din kungastol Vida längre skådar Än den klara sol. Hela himlens fäste Styres av din hand. Din makt gör den bästa Uti alla land. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Alla himlar sjunger Med samfällig mun, och I änglatungor Priser Guds misskund. Vattnet det som svallar Över himlens höjd Och ej nederfaller, Visar nu sin fröjd. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Alla Herrens härar, Lover honom rätt. Seraphim oss lärer Erdert fröjdesätt. Sol och måne prisar Herrens stora makt. Alla stjärnor visar Eder gyllne prakt. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Regn och dagg och väder, Stämmer nu uti. Eld och låga gläder Sig i luften fri. Hagel, snö och isar, Rimfrost, töcken, köld Herrens allmakt prisar, Som är sol och sköld. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Dag och natt förkunnar Guds barmhärtighet. Ljus och mörkrets munnar Säger vad som skett. Ljungeld, moln och dunder Vare nu ej tyst, Men om Herrens under Ropar med sin röst. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Hela jorden tackar Gudi, som är god, Högar berg och backar, Källor, hav och flod. Brunnar, älvar, bäckar, Och vartenda djur, Som i träden häckar, Ja all kreatur. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Allt det som upprinner Ut ur jordens sköt', Och vart träd, man finner, Som hon haver fött. Örter, blad och blommor, Ja, det minsta frö, Och all växt som kommer Utav jord och sjö. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Allt vad luften förer, Vad i vädret far, Och allt det som rörer Sig i böljan klar. Alla fåglar talar Om Guds härlighet, Och Ni stora valar Om hans väldighet. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Vilda djur och tama Uti mark och skog Göre ock detsamma, Ty de hava fog. Även Adams söner höje sångens ljud, Ut i sina böner Prisar de sin Gud. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

text ur Luthersk psalmbok 703 Haquin Spegel

I morgon infaller från den tidiga kyrkans berättelse om Jesu Kristi vän Lazarus, bror till Marta och Maria, som han uppväckte från de döda enligt evangeliet. Enligt kyrkohistorikern Eusebius blev S:t Lazarus sedan kallad av anta ämbetet på ön Cypern i staden Kition (nuvarande Larnaka) där han anses ha insomnat i Herrens frid. I den lutherska kyrkan brukar Lazarus ihågkommas den 26-29/7 när även hans systrar Marta och Maria har sina kyrkliga festdagar.

Kyrie eleison + Christe eleison + Kyrie eleison