Vi firar i dag Jungfru Marie bebådelsedag. I vår kyrka, ELBK, firar vi den på den lördag som infaller närmast den 25 mars, såvida den lördagen inte råkar vara påskafton, vilket blir fallet om tre år, 2016 (och även åren 2027, 2032 och 2035). Genom att den förläggs till lördag behöver inte någon av söndagarna i Fastan utgå. Att vi alltjämt firar denna ”Mariadag” beror på att den i själva verket är en Kristusdag. Huvudpersonen för dagens gudstjänster och predikningar är alltså inte Maria själv utan hennes Son, som är både hennes och hela världens Frälsare.
Dagen förkunnar vår Frälsares övernaturliga börd, att Gud i Jesus Kristus har blivit människa, en människa av kött och blod som vi – genom ett under, det vi kallar jungfrufödelsen. Som episteltext läste vi ur profeten Jesajas bok och hörde de välkända orden: ”Se, jungfrun ska bli havande och föda en son och hon ska ge honom namnet Immanuel”. Detta är ett tecken , ett under, och den son jungfrun ska föda är inte bara en människa utan ”Gud med oss”, Gud mitt ibland oss.
Låt vara att dagen är en Kristusdag så är likväl Jungfru Maria i viss mening i centrum idag. Vi läser om bebådelsen, hur Herren genom ängeln Gabriel uppenbarar och förkunnar för Maria det enastående som ska ske med henne. Ja, det finns två personer i världshistorien som har fått ett absolut unikt uppdrag på sin lott. Den ena är just Maria som fått den ljuvliga lotten att bära och föda Guds Son, därför ska också alla släkten prisa henne salig. (Vem den andra personen är får vi återkomma till i en senare predikan.) Dagens särskilda predikotext talar hennes besök hos sin gamla släkting Elisabet, hon som ska bli mor till Johannes Döparen. Dagens läsningar vittnar om Herrens godhet och trofasthet, hur Guds ord och löfte alltid går i uppfyllelse.
Jungfru Marie bebådelsedag är vittnesbördens dag
Det första vittnesbördet är ängelns
Det måste ha varit en omtumlande dag detta för den unga Maria. En änglauppenbarelse med ett orimligt budskap: hon ska bli havande och föda en son, som ska kallas ”den Högstes Son” och bära namnet ”Herren är frälsning”. Hur skulle detta förstås? Maria är förvisso trolovad med Josef, men helt tydligt så inser och förstår hon att ängelns ord inte avser hennes kommande äktenskap. Hon uppfattar vad som ligger i ängelns budskap. Och hon tar emot orden i tro och bekännelse.
Varför utvaldes Maria till detta underbara? Vilka egenskaper hade hon framför alla andra kvinnor? Det fanns nog ingenting alls särskilt med henne. Det var Guds suveräna, allsmäktiga och allvisa beslut och behag att utse just henne. Detta är ett underligt vittnesbörd: ingen är för ringa för att bli tagen i tjänst av Gud, och ingen kan i egen kraft eller förmåga uträtta något.
Ytterligare något förunderligt hade ängeln att förtälja. Elisabet, hon som är barnlös, väntar en son nu på sin ålderdom. Allt detta driver Maria att bege sig upp till Juda bergsbygd och besöka sin släkting (moster/faster, eller vad?) och få se den godhet Herren har bevisat henne. Men kanske är det också för att anförtro sig åt och berätta för henne om sin svårförklarade situation: hon är trolovad, äktenskapet har ännu inte fullbordats, och hon är gravid! Vem skulle tro henne? Elisabet som nu själv har fått uppleva Herrens godhets under, hon kan nog tro och förstå. Och hon gav sig iväg, ganska omgående som det verkar, kanske redan inom en vecka.
Det andra vittnesbördet är Johannes
Johannes, han är ju ännu inte född! Kan väl han vittna? Ja, säger Jesus: ”Har ni aldrig läst: Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov.” Johannes spratt till av glädje när Maria trädde in och hälsade. Hur kunde detta ske, och hur kunde Elisabet veta? Ängeln hade för Sakarias förkunnat att Johannes redan i moderlivet skulle vara uppfylld av den Helige Ande. Och Elisabet ”blev uppfylld av den Helige Ande”. Här ska vi nu betänka att det handlar om under, och vi ska inte ge oss in på några förklaringsmodeller. Vi ska tro – och nöja oss med – vad skriftordet säger. Dessutom är det faktiskt så att det är Gud själv som med sin mor Maria träder in i huset.
När nu han, som Johannes ska vittna om och bereda väg för, kommer till dem blir det för Johannes som det står i Joh. 20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”. En ängel förkunnade för herdarna i julnatten: ”Se, jag bådar er en stor glädje”. Herdarna fick ta emot denna glädje, och de fann inte bara ett nyfött barn – de fann Gud liggande lindad som ett barn i krubban. Denna stora glädje tar Johannes emot redan nu, fast nu ligger Gud ännu inte i krubban som ett barn, nu ligger han i moderlivet som ett embryo. Och Johannes själv ligger också fortfarande i moderlivet, men uppfylld av den Helige Ande tar han emot Herren Jesus och hälsar honom med sina sparkar.
Detta är ett lärorikt vittnesbörd. Ingen är för liten för att ta emot Jesus, ingen är för obetydlig för att få tro på Jesus. Därför bär vi fram våra nyfödda barn till Jesus i dopet, och liksom han gav sin Helige Ande såväl åt den ännu ofödde Johannes som åt den gamla Elisabet, så skänker han Anden och tron åt barnet i dopets vatten.
Det tredje vittnesbördet är Elisabets
Hon har på sin ålderdom fått uppleva en förunderlig bönhörelse. När allt hopp redan är ute, då låter Gud det undret ske att hon, som förblev barnlös, nu väntar barn. Något ännu märkligare sker dock idag. Hennes unga släkting Maria kommer på besök, och här är ett ojämförligt mycket större under, ja undret över alla under – Gud har blivit människa.
Uppfylld av den Helige Ande vittnar hon: ”Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt.” Anden vittnar om Kristus och kallar Maria ”Herrens moder”, ett teologiskt vittnesbörd! Maria är inte bara gravid, hon ska föda Gud, HERREN. Elisabet förstår och bekänner mer än vad många lärda teologer förmår. Elisabet är den första att uttala Kristi kyrkas bekännelse av Jungfru Maria som Gudaföderskan. Men hennes vackraste vittnesbörd kommer sist: ”Salig är du som trodde.” Maria prisas salig här – och av alla kommande släkten. Salig genom tron allena! Ett trösterikt vittnesbörd: vi får vara saliga på samma sätt – genom tron på Guds och Marias Son.
Ytterligare ett vittnesbörd vill jag själv lyfta fram.
Johannes kan ännu inte vittna muntligen. Men en dag, om ca 30 år ska dessa båda kvinnors söner mötas, och då ska Johannes vittna om Marias Son bl.a. med orden: ”Se Guds Lamm som borttager världens synd.” Och Jesus själv vittnar om varför han låtit sig födas av en ringa jungfru och kommit hit till vår värld. Han har inte kommit för att döma världen, utan för att världen skulle frälsas genom honom. ”För att var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv.”
Detta är Jungfru Marie bebådelsedags flerfaldiga vittnesbörd. Herren give att det om var och en av oss också kan vittnas: Salig är du, som trodde. Amen.
Maria hon var en jungfru ren, Som Skriften oss kan lära. Hon födde en Son förutan men, Som vi må evigt ära. Oss alla han har ifrån synden löst, Han vill oss sin tröst Och himmelens fröjder beskära.
Profeterna drevos av Guds And, de klart och tydligt vise, Att Kristus från alla syndens band Och från den ondes lister Dem frälsa förmår, som på honom tro, Och så får vi ro Trots många och svåra brister.
Av Isais rot och Davids kvist Och Jakobs klara stjärna, Det är du vår Herre Jesu Krist, Dig prisa vi så gärna. Du människan frälste från Adams fall, Och skapelsen all. Du styra oss vill och värna.
Om jag alla tungomål förstod Och Skriftens djupa sinne Och hade en tunga änglagod Och änglars mål därinne, Då skulle på knä jag ödmjuka mig Och ropa till dig: Gud, låt mig din misskund finna!
Ty fastän jag är av synder full, Vill jag dig dock påminna, Att du har mig löst från synd och skuld För Kristi död och pina. Du håller mig syndare hjärtligt kär, Ditt barn jag nu är, Jag himmelens glädje skall vinna.
Gammal nordisk psalm
Hans Thomissön
Jesper Svedberg
Per Jonson
Luthersk psalmbok 855
