Johannes evangelium 10:1-10
"Jag skall själv ta mig an mina får och leda dem tillsammans."
Hesekiel 34:10
I det gamla Israel var herdebilden av ålder känd och älskad. Många av dess drag kunde också tillämpas på Herren och Hans utvalda folk. För oss är herdebilden för visso inte levande på samma sätt som bland folken i bibelns länder, eftersom vi i allmänhet har sett väldigt lite av det verkliga herdelivet. Men ändå! Vilka bilder lockar inte herdesöndagen fram! Herden som ledde hjorden ut på bete, för den till viloställena i öknen, till källorna med det friska vattnet, till oasernas skugga. Hans vakande ögon följer hjorden och med fast hand för han den fram genom farorna.
Dessa bilder får likväl först då sin mening, när de tillämpas på Herren och den återlösta mänskligheten. I själva herdebilden sammanfattas hela Kristi omsorg om oss människor. Kristus är herden, som på Golgata ger sig ut till ett offer för oss alla. Genom uppståndelsen och himlafärden och genom den helige Andes, utgjutande är Han närvarande ibland oss som den gode herden, vilken själv tar sig an sina får och leder dem.
Ämnet: Herrens herdevård om sin hjord.
I
Herrens herdevård
1) I sin herdevård går Herren in genom dörren. Så säger Jesus i texten: "Den som inte går in i fårhuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom dörren, han är fårens herde."
Dörren till fårhuset, till Guds församling, är dopet. I dopet möter Gud människan med sin nåd. Liksom herden bär de små lammen på sina armar, så bär Herren de små barnen på sina fadersarmar in i Guds rike. Detta sker i dopets stund, då Gud ingår ett nådeförbund med människan. Gud lovar att för Jesu skull vara henne nådig och uppta henne till sitt barn. Den som är döpt får vara barn hos Gud ... Och dopet är ingången till detta barnaskapsförhållande. Dörren till Guds rike är dopet. Om människan bryter sitt döpelsesförbund, och går bort ifrån Gud då hon övergiver Guds ord och bönen, fattar lust till världens väsende och samtycker till synden, så måste hon genom bättring och omvändelse gå tillbaka till dopets nådesförbund. Omvändelsen är vägen tillbaka till dopet, dörren in till fadershuset, liksom för den förlorade sonen.
Den nåd som människan får don hon omvänder sig, är densamma som hon fick i dopet. Det finns ingen annan dörr in i Guds rike, än Guds eviga nåd som först möter i dopet. (Jer 31:3) I sin herdevård går Herren in genom denna dörr.. Jesus säger i texten att dörrvakten öppnar för herden. Dörrvakten är den Helige Ande, som i dopets stund och i omvändelsen verkar i människans hjärta och skapar tro.
Herden kallar sina får vid namn säger Jesus i texten. Detta gör Herren i sin herdevård både i dopets stund och när Han kallar en människa som gått bort från Honom. I dopets sund blir människans namn nämnt, som ett tecken till att hon tillhör Herren. Och när Herren kallar en syndare att komma tillbaka säger Han liksom hos profeten: "Frukta inte ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid namn, du är min." (Jes 43:1). Så går Herren i sin herdevård in genom dörren till fårhuset.
Men den som "stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare" säger Jesus i texten. Den som söker någon annan väg in i Guds rike, än genom dopets nåd, och omvändelsen som vägen tillbaka till dopet, han är en tjuv och rövare, som söker röva till sig Guds nåd, vare sig det är genom "goda gärningar", eller något annat som en människa vill lägga till grund för sin salighet. Ty det finns ingen annan grund till frälsning än Guds nåd i Jesus Kristus, den nåd som Gud skänker i dopet och i omvändelsen.
2) Dörren är Jesus Kristus.
Så säger Jesus i texten: "Jag är dörren in till fåren." Det är Jesus Kristus som förvärvat den nåd som Gud skänker i dopet, och som Han ger åt dem som i omvändelsen på nytt söker samma nåd hos Gud, sedan han förlorat dopets nåd. Därför säger Jesus i Johannes 14:6 "Jag är vägen sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utan genom mig." Jesus är vägen vi ska gå, sanningen vi ska tro, livet vi ska leva. Utan Honom kan vi inte komma till Fadern. Utan Jesus kan vi inte vinna nåd hos Gud. Jesus ensam är dörren genom vilken vi kan komma till Gud.
När Gud i dopets stund möter en människa med sin nåd, så sker det för Jesu skull, ty Han har åt oss förvärvat den nåd som Gud skänker. Alltså är det genom Jesus, som Gud kommer till oss med sin nåd i dopet.
Om en människa bryter dopets nådesförbund som kommer Gud till henne på nytt, i nådekallelsen, då Gud kallar henne tillbaka. Om människan då stannar, inte fortsätter att gå bort från Gud, utan besinnar sig, vänder om, bekänner och ångrar sin synd, och söker Guds nåd i Jesus Kristus, så blir hon frälst. Jesus lovar det i texten: "Jag är dörren; den som går in genom mig, han ska bli frälst." ... "Jag har kommit för att de ska ha liv och liv i överflöd." Ty Jesus är vägen, sanningen och livet. I Honom har vi liv och frälsning. Allt vad vi behöver till frälsning, ja i överflöd. I Honom ensam är frälsning. Han är grunden till vår frälsning. Han är dörren, genom vilken Gud möter oss, och vi Honom.
II
Herrens hjord
Herrens hjord är de kristna, de som genom dopet tillhör Herren. Jesus omtalar i vår text två egenskaper som utmärker dem.1) Den som tillhör Herrens hjord känner Herdens röst. Jesus säger i texten. "De känner hans röst. " Liksom fåren känner sin herdes röst, så känner varje kristen sin herdes Jesu röst och lyssnar till den, när han talar till den, när Han talar till dem i det Guds ordet som de läser eller hör. De har lytt Jesu röst, då Han ropade till dem att de skulle överge syndens och världens tjänst, och lämna sig åt Hans herdevård. Och deras största glädje är att lyssna till Jesu röst, när han talar till dem i det Guds ord som de läser eller hör. När det är något Han förbjuder dem, så aktar de på hans varning, som Han ger i sitt ord. När Han befaller att de ska göra något till Hans tjänst, så är de strax villiga att lyda, av kärlek till Honom. De ber Honom själv om kraft att göra hans vilja. När själafienden lockar med syndens och världens väsende, och vill snärja och fånga dem, så varnar Jesus med sin herderöst i deras samveten. Ja, skulle de än ibland bli överrumplade av frestelserna, så att de felar och förgår sig, så aktar de på herden Jesu röst, och vänder om till Honom, när Han kallar dem tillbaka. Med denna hörsamhet emot Jesu röst visar de, att de är Hans får, och hör Honom till. "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem." säger Jesus (Joh 10:28).
Det andra kännemärket:
2) Den som tillhör Herrens hjord följer sin Herde. Jesus säger om herden: "När han har släppt ut alla sina får, går han framför dem och fåren följer Honom." Så följer en kristen sin frälsare och vandrar i hans fotspår. Aposteln Petrus säger: "Därtill är ni kallade, då ju Kristus själv led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa honom, och vandra i hans fotspår." (1 Petr. 2:21)
a) Jesus bevisade kärlek och lydnad mot sin himmelske Fader. Den som hör till Jesu fårahjord, följer sin Frälsare. Han älskar Gud av hjärtat, och är lydig den himmelske Faderns vilja, ty han vet att Gud endast vill Hans bästa, och därför säger han som Jesus sade i Getsemane: "Fader, ske inte min vilja utan din." Även när det gäller att gå lidandets väg, så är en kristen nöjd med Guds vilja, liksom ett barn, som älskar sin fader, böjer sig för hans vilja.
b) Jesus älskade alla människor. Så gör också en kristen. Liksom Jesus söker han hjälpa alla som behöver hjälp, så långt hans förmåga räcker. Jesus rördes ofta till medlidande, när Han såg andras nöd, och en kristen har samma medlidsamma sinnelag.
c) Jesus var mild och ödmjuk. Han säger själv: "Lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat" (Matt 11:29). Den som är mild och ödmjuk i sitt hjärta, honom är det inte svårt att göra till lags. Han finner inte så stora fel och brister hos andra att de blir odrägliga för honom. Han kräver inte att andra ska rätta sig efter honom. Den som är mild och ödmjuk i hjärtat, kan motta förolämpningar utan att retas till vrede, och han kan lida orätt utan att hata och hysa agg till den, som tillfogat honom oförrätten. Han anser det inte under sin värdighet att tjäna och hjälpa dem, som inför världen är ringa och föraktade. Att på detta sätt lära mildhet och ödmjukhet av Jesus, det är att vandra i Hans fotspår.
d) En kristen följer sin Frälsare i försakelse av denna världens goda. Rikedom och härlighet blev ju inte Jesu lott här i världen. Han var så fattig, att han hade ingen plats som Han kunde kalla sin egen. Han säger själv: "Rävarna har kulor, och himmelens fåglar har nästen; men Människosonen har ingen plats där Han kan vila sitt huvud." (Matt 8:20)
Nu är det inte Jesu mening att en kristen inte får ha några ägodelar i världen. Men han skall ha samma sinnelag som Jesus hade, så att han inte håller det goda som finns här i världen som sin högsta skatt, utan gärna försakar det, om det blir ett hinder att vinna Guds rike. Det är detta Jesus menar då han säger i Bergspredikan: "Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet." (Matt 6:33) Så gjorde Jesus, och så skall en kristen göra, om han skall vandra i Jesu fotspår. Det jordiska goda får inte bli huvudsaken, som tränger undan det himmelska. Den som hör till Herrens hjord och följer sin Frälsare i kärlek och lydnad mot den himmelske Fadern, i kärlek och hjälpsamhet mot andra, i mildhet och ödmjukhet och i försakelse av denna världens goda.
Du har mött Guds herdevård om din själ, i dopets stund, då Gud tog dig in i sitt rike och sedan i nådekallelsen, då Gud kallat dig tillbaka, sedan du brutit dopets förbund och gått bort ifrån Gud. Gud vill inte att du ska förgås. Han kallar, ropar . . . "vänd om". Om Gud skulle handla med dig som du förtjänar, så skulle han förkasta dig, och aldrig mera bry sig om dig. Men Han älskar dig, därför kallar han dig att vända om från syndavägen. Han vill inte att du ska hopa synd på synd, ty Han ser att du står på branten av evigt fördärv. Om du störtar ned djupet är du räddningslöst förlorad. Därför säger Herrens apostel: "I dag när ni får höra hans röst; förhärda inte era hjärtan." (Hebr. 3:7) Sök Herren medan du kan finna Honom och sök Honom i dag ty du kan inte veta om du finner Honom i morgon. Herren går efter dig i sin herdevård. Stanna ... besinna dig ... vänd om. Ser du dig vara långt borta från Gud för syndens skull, så kom till Jesus, Han som är herden. Han både vill och kan hjälpa dig. Men Han är också dörren. Endast genom Honom kan du komma till Gud, och bli frälst. Av dig själv kan du inte göra något. Din ånger, din bot och bättring förslår inte inför Gud. Endast det Jesus gjort för dig. Vänd dig då till Honom. Låt Honom bära dig hem på sina axlar. Då blir det glädje i himlen bland Guds änglar. Själv ska du också kunna glädjas när du kan förstå att du inte längre är ett förlorat får, utan att Herden återfunnit dig. Då ska Han på dig uppfylla sitt löfte: "Jag ska själv ta mig an mina får, och leda dem tillsammans." Amen
Ur Felix Stenlunds homiliesamling band I
Du, Herre Jesu, är den gode Herden, Som bevarar mig i världen. Du är den ende som ger liv och hälsa, Du som ensam kan mig frälsa. Kyrieleison. Själv du vallar dina får och lamm, Leder dem till friska vatten fram Och till gröna ängars frid Ifrån livets sorg och strid. Kyrieleison.
Ur Luthersk psalmbok 963:1
