S:t Mikaels dag

Nu sjunger, Gud din kristenhet Ditt lov och pris i evighet Och tackar för din gåva, Att änglarna du skapat har Och sänder dem till vårt försvar, Som i ditt Ord du lovat.

Sankt Mikael lik Kristus är, Han anför himlens änglahär, När den mot draken strider. Guds änglar håller om oss vakt, De skyddar oss mot satans makt, Så vi ej skada lider.

Den gamle draken vilar ej, Han traktar efter dig och mig, Allt ont vill han oss göra. Han skada vill kropp, själ och allt, Och ständigt han beräknar kallt, Hur han skall oss förgöra.

Från honom kommer kätteri, Mord, uppror, krig och tyranni, Guds ordning han upplöser. Han folken hetsar mot varann, Ty vänskap han ej tåla kan. Sin vrede han utöser.

Tack därför, Herre Jesu kär, För att du änglar ger oss här, Som skyddar oss från fara. För fiendens försåt och list Och för hans pilar, Herre Krist, Oss med ditt blod bevara.

Luthersk psalmbok 134
Nikolaus Heermann 1585-1647
Kjerstin Jonsson 1925-2001

Johannes Döparens himmelska födelsedag

För alla dina helgon, som inför tronen stå. De helgon dig nu prisa som än till strids får gå. Du Jesu skall ha äran För var och en som här. I ditt blod övervunnit och livets krona bär.

Vi prisa dig som sände Johannes Döparen, som i Elias ande var förelöparen. Den siste bland profeter, ja mer än en profet. Han fick se Kristus komma Guds Lamm, vår salighet.

Gud Fader vi nu prisa, vi pris åt Sonen ge Och åt den Helge Ande, en Gud personer tre, Till dess den köpta skaran för tronen faller ner Och lovet, priset äran Åt Gud och Lammet ger.

Luthersk psalmbok 900
Alexander Ewing
Horatio Earl Nelson
Per Jonsson

Kristi himmelsfärd

Kristus for till himmelen, vad sände Han till jorden?
Hugsvalaren, den helge And, de kristnas tröst i alla land. Kyrie eleison. Halleluja, halleluja, halleluja. Så må nu var man vara glad. Han är vår tröst i allan stad. Kyrie eleison.

Tysk skottvers 1100-tal, Wittenberg 1533
Luthersk psalmbok 876

Kristus är uppstånden

Kristus är uppstånden han är ur graven gången, så må nu var man vara glad. Han är vår tröst i allan stad. Kyrie eleison. Var Han ej uppstånden var världen all förgången, men då Han nu uppstånden är så lova vi hans Fader kär. Kyrie eleison. Halleluja, halleluja, halleluja. Så må nu var man vara glad, Han är vår tröst i allan stad. Kyrie eleison.

Tysk skottvers från 1100-talet / Wittenberg 1533
Luthersk psalmbok 875

Kristus och Maria

Långfredagen och jungfru Marie bebådelsedag sammanfaller 2016 i den liturgiska kalendern och den vanliga sekulära kalendern. Den 25 mars infaller nio månader före Kristi födelse i den traditionella gregorianska kalendern som i vår tideräkning har reglerats av en kalenderreform på 1750-talet, när Sverige övergav den tidigare använda julianska kalendern. Historikern Dick Harrison har på sin historieblogg skildrat händelseförloppet utförligt.

Kristus och Photinia

1 Mos 2:15-25

Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att han skulle odla och bevara den. Och Herren Gud gav mannen denna befallning: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö."
Herren Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like." Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like. 
Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och Herren Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Mannen sade:
"Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits."   Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att blygas för varandra.

 

Psalm 128

En pilgrimssång.

Salig är var och en
 som vördar Herren 
 och vandrar på hans vägar. Du får njuta frukten
 av dina händers verk.
 Salig är du, det går dig väl!

Som en fruktsam vinstock
 är din hustru inne i ditt hus,
 som olivplantor är dina barn
 runt ditt bord. Ja, så välsignas den man
 som vördar Herren.

Herren välsigne dig från Sion!
 Må du få se Jerusalems lycka
 i alla dina livsdagar,
 och må du få se barn till dina barn.
 Frid över Israel!
 

Rom 12:6-21

Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, att förmana med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar , att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.
 Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda.  Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
 Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den , säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
 

Joh 2:1-12

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." Jesus svarade henne: "Kvinna , vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."
 Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var.  Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.
 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."
 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.
 

Joh 4:1-26

När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes – även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. Han måste då ta vägen genom Samarien , och han kom till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob gav till sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn . Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.
 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka." Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?" Judarna umgås nämligen inte med samarierna.
 Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten." Hon sade: "Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap."
 Jesus svarade henne: "De som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten."
 Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit." Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Det stämmer som du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du säger är sant."
 Kvinnan sade: "Herre, jag förstår att du är en profet. Våra fäder har tillbett på det här berget , men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem." Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha.

Aposteln Andreas, Johannes Döparen

Andreas, Herrens förstkallade apostel och bror till Simon Petrus har sin kyrkliga festdag den 30 november. Han var före sin kallelse till Kristus Jesus en av Johannes Döparens lärjungar. I den lutherska traditionen talas i koraler och liturgiska texter mer om Zakarias och Elisabeths son än Herrens förstkallade tjänare Andreas. I Västerbotten finns dock en samling antifoner från Bygdeå kyrka där Andreas kallelse och hans martyrium finns angivna och under senare tid också översatta från kyrkolatinet till svenska av Lars-Gunnar Martling och Erling Lundberg. Anbefalles alla som söker vägledning i frågor som rör den tidiga apostoliska kristenheten och dess mångskiftande uttryckssätt i medelhavsregionen under de första århundraderna efter Kristi födelse, död och uppståndelse.