Martin Luthers nya födelse

Idag firar apostolisk kristenhet reformatorn Martin Luthers nya födelse. Den inträffade i Eisleben där han föddes en höstdag 1483, den 10 november av sin mor Margarete Luder eller Luther beroende på stavningen av släktsnamnet till gruvarrendatorerna Hans och Margarete Luther. Med anledning av den romerska kyrkans doppraxis blev Martin döpt redan ett dygn efter nedkomsten, vilket innebar ett stort förtret för den onde anden som ej längre fick ha fritt spelrum med den framtide reformatorn. Genom Guds kallelse fick S:t Martin möjlighet att bli en Guds starets som i sinom tid återställde den evangeliska läran i den västliga kristenheten. Framförallt innebar hans kallelse att många bibelhumanister i hans samtid fick möjlighet att lämna sina monastiska kallelser i den yttre kyrkan mot familjeliv, där ortopraxin tog form enligt de livsmönster som 1500-talets politiska och sociala möjligheter gav. I vår tid har framför allt tänkaren Lev Sjestov förklarat hur den reformatoriska rörelsen hade mod att utmana den romerska kyrkans makt och teologi, särskilt det som rör soteriologin - alltså läran om frälsningen av Guds nåd. Boken heter Sola Fide och finns utgiven på Nimrod förlag i översättning av Stefan Borg.