Sedevakantismen på 1500-talet

Idag den 10/12 1520 inträffade en viktig händelse i den kristna kyrkans historia. Den sedevakantistiska rörelsen bland de bibelhumanistiska kretsar som bröt fram i Europa fick en händelse att glädja sig åt. Den romerske biskopen Leo X hade publicerat ett brev med titeln Exurge Domine där 41 av dr. Luthers 95 teser förklarades heretiska:



Med sedevakans menas att det ämbete Simon Petrus fick av Jesus Kristus blivit vakant på grund av heresi som skadat kyrkan - som enligt sitt väsen är en universell kropp, förenad med sitt överhuvud Kristus i en tro, ett dop, en bikt, en eukaristi.

När Petrus försökte förmå Jesus att inte gå till sitt lidande i Jerusalem, var det antikrist ande som talade genom honom, men efter Jesu uppståndelse blev han återinsatt i det ämbete varpå Kristi kyrkas existens och kallelse vilar. Detta ämbete praktiserar än idag präster som följer dr. Luthers exempel och som tack vare Guds barmhärtighet och nåd blir redskap för Herrens Jesu Kristi evangelium i hans osynliga rike - alltså kyrkan.

Avslutar med en hymn från 1500-talsprästen Hans Thomissøn:

Den kristna kyrkans sköna namn Vill månget samfund bära, Men den sig sluter i dess famn Har oftast ej dess lära. Man kyrkans namn med orätt gav Åt mången skönt vitmenad grav, Som dödas ben blott gömmer.

Allmännelig så kallas rätt Guds kyrka här på jorden, För alla folk av Adams ätt I södern och i norden. Och dit, så länge världen står, Kring Herden samlas hjordens får. Vem kan väl det förhindra?

Ty kyrkans kännetecken är Guds rena Ord och lära, Som hjärtat tröst och frid beskär Till Jesu Kristi ära. Där Ordet läres rent och klart, Dess sanning, det är uppenbart, Kan utan frukt ej vara.

Till kyrkan har vårt dop oss vigt Från livets första dagar. Gud inom den oss nåderikt Begåvar och ledsagar. Han ger till tröst sin Ande god. Med sin lekamen och sitt blod Vill han vår hunger mätta.

På lydnaden mot Herrens Ord, Kan man helt tydligt märka, Var kyrkan finns på denna jord, Där man Guds verk vill verka. Munkristen man i synd och skam, Med heligt sken betäckt, går fram, Men Herren ser till hjärtat.

Ett heligt liv i Jesu tro Ej världens barn behagar, Och därför under korsets bo De kristna alla dagar. Men alltid har av Herrens röst Hans rätta barn den vissa tröst Att himmelriket ärva.

Så ha då tack, o Jesu Krist, Att du oss frälst från fara. Den sanna kyrkan nu förvisst Bland oss vi ser här vara. Ditt ljus, som Luther tänt på nytt, Låt skina rent, tills dagen grytt, Då kyrkan ska förklaras.

Med tillönskningar om en god tredje advent.
Gnesiolutheranen