Johannes Döparens himmelska födelsedag

Paulus brev till Rom 8:28-39
Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer?
Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Markusevangeliet 6:14-29
Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ta din brors hustru." Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, eftersom Herodes visade respekt för Johannes. Han viste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom. Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. Han skickade därför iväg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. Och han bar fram hans huvud åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.


Vår Herre Kristus, prisar vi för löftet genom Malaki:
Johannes Döparen blev sänd att göra Herrens ankomst känd.

I hela trakten vid Jordan, predikade och sade han:
Nu himmelriket kommer här, bekänn er synd och bättra er.

Man frågar om han Kristus är. Han svarar: Snart han kommer här,
Men Frälsaren det är jag ej. Ty han fanns till långt före mej.

 När Kristus kommer vägen fram, Johannes säger: Se Guds Lamm,
Som världens alla synder bär, Hans offer Gud behagligt är.

Det är en ära alltför stor För mej att knyta upp hans skor,
Med eld och Ande döper Han, som är och heter Gud och man.

Du sänt Johannes Döparen Att vara förelöparen,
Hjälp oss att minnas vad han lär, Då får du äran Jesu kär.
Bartholomeus Gesius 1603, Nikolaus Herman, Per Jonsson
Luthersk psalmbok 899

Gunnar Zakarias himmelska födelsedag

Den 10 augusti 2014 insomnade min präst och själasörgare Gunnar Zakarias i döden efter en tids sjukdom. Mitt sista möte med fader Gunnar skedde söndagen den 27 juli i Byske där Gunnar tillbringade sin sista tid. I samband med detta tillfälle fick jag och mina föräldrar möjlighet att sjunga en del av kyrkans tidegärd, som Gunnar och hans hustru praktiserat sedan de blivit ett par i Linköping och som de på ett ömsint och vackert sätt introducerade i S:t Andreas församling på 1980-talet när jag växte upp. Tidpunkten för vår bön var väl närmast den traditionella platsen för sexten, dvs. tidebönen mitt på dagen och innehöll följande texter:

De tre ynglingarnas lovsång i den brinnande ugnen, av Haquin Spegel, Luthersk psalmbok 703
1. Lovad vare HERREN, våra fäders Gud, både när och fjärran höres detta ljud, Lovat, upphöjt, prisat. Vare HERRENS råd, som oss har bevisat sådan hjälp och nåd. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
2. HERRE i din kyrka skall man lova dig, alla bör dig dyrka och ödmjuka sig. Du som härlig sitter över Kerubim och dock skåda gitter, ned i djupen in. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
3. Du som mäktig råder, på din kungastol. Vida längre skådar än den klara sol. Hela himlens fäste styres av din hand. Din makt gör det bästa uti alla land. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
4. Alla himlar sjunger. Med samfällig mun, och ni änglatungor Prisar Guds misskund. Vattnet det som svallar Över himlens höjd Och ej nederfaller, Vise nu sin fröjd. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.

Psaltaren 103
Såsom en Fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
Loven HERREN, ni hans änglar, ni starka hjältar, som uträttar hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.
Loven HERREN, alla hans härskaror, ni hans tjänare, som uträttar hans vilja.
Loven HERREN, alla hans verk, varhelst hans herradöme är.
Min själ, lova HERREN.
Ära vare Fadern och Sonen, och den Helige Ande.
Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara,
från evighet, till evighet. Amen.

I dina händer HERRE Gud, befaller jag nu min ande.
I dina händer HERRE Gud, befaller jag nu min ande.
Du förlossar mig HERRE, du trofaste Gud.
I dina händer HERRE Gud, befaller jag nu min ande.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.
I dina händer HERRE Gud, befaller jag nu min ande.

Den sig i HERRENS hand förtror, och i hans vingars skugga bor, han säger trygg i Gud jag har min hjälpare och mitt försvar.
Han fruktar inte mörkrets makt, ej världens smälek och förakt, en salig fröjd en evig frid, är slutet på hans korta strid.
Högt lovat vare HERRENS namn, det är en trygg, en ljuvlig hamn, i alla faror nöd och sorg, en mäktig sköld en säker borg.
Gud Fader, Son och Helge And, dig vare pris i alla land. Högtlovade Treenighet. Dig vare pris i evighet. Amen.

Bevara mig som din ögonsten.
Beskärma mig under dina vingars skugga.

Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus.
HERRE, nu låter du din tjänare fara hädan, i frid efter ditt ord,
Ty mina ögon har sett din frälsning,
som du har berett att skåda för alla folk,
ett ljus till hedningarnas upplysning
och en härlighet för ditt folk Israel.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.
Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus.

Fader vår, du som är i himmelen. Helgat vare ditt namn, Tillkomme ditt rike, Ske din vilja, som i himmelen så ock på jorden, Ge oss vårt dagliga bröd, Och förlåt oss vår skuld, låt oss förlåta dem som är oss skyldiga Och inled oss ej i frestelse Men fräls från den onde. Ty riket är ditt och makten och äran i evighet. Amen.

5. Alla HERRENS härar, Lovar honom rätt, Seraphim oss lär_ Ert_ fröjdesätt. Sol och måne prisar Herrens stora makt. Alla stjärnor visar Er_ gyllne prakt. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
6. Regn och dagg och väder, Stämmer nu uti. Eld och låga gläder Sig i luften fri. Hagel snö och isar, rimfrost töcken, köld HERRENS allmakt prisar som är sol och sköld. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
7. Dag och natt förkunnar Guds barmhärtighet. Ljus och mörkrets munnar Säger vad som skett. Ljungeld, moln och dunder, Vare nu ej tyst, Men om HERRENS under Ropar med sin röst. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
8. Hela jorden tackar Gudi, som är god, Högar, berg och backar, Källor hav och flod. Brunnar älvar bäckar, Och vartenda djur, Som i träden häckar, Ja all kreatur. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
9. Allt det som upprinner Utur jordens sköt'. Vart träd som man finner, som hon haver fött. Örter blad och blommor, Ja, det minsta frö, och all växt som kommer Utav jord och sjö. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
10. Allt vad luften förer, Vad i vädret far, Och allt det som rörer Sig i böljan klar. Alla fåglar talar Om Guds härlighet, Och ni stora valar om hans väldighet. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.
11. Vilda djur och tama Uti mark och skog Göre ock detsamma, Ty de hava fog, Även Adams söner höje sångens ljud, Uti sina böner Prisar de sin Gud. Priser och berömmer Gud som rättvis dömer och sitt folk ej glömmer.

Frid över ditt minne Gunnar Zakarias *14/9-1928 + 10/8-2014