Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer?
Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Markusevangeliet 6:14-29
Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom. En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna. När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med, men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ta din brors hustru." Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte, eftersom Herodes visade respekt för Johannes. Han viste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom. Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen. Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det." Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat." Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne. Han skickade därför iväg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset. Och han bar fram hans huvud åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma. Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
Vår Herre Kristus, prisar vi för löftet genom Malaki:
Johannes Döparen blev sänd att göra Herrens ankomst känd.
I hela trakten vid Jordan, predikade och sade han:
Nu himmelriket kommer här, bekänn er synd och bättra er.
Man frågar om han Kristus är. Han svarar: Snart han kommer här,
Men Frälsaren det är jag ej. Ty han fanns till långt före mej.
När Kristus kommer vägen fram, Johannes säger: Se Guds Lamm,
Som världens alla synder bär, Hans offer Gud behagligt är.
Det är en ära alltför stor För mej att knyta upp hans skor,
Med eld och Ande döper Han, som är och heter Gud och man.
Du sänt Johannes Döparen Att vara förelöparen,
Hjälp oss att minnas vad han lär, Då får du äran Jesu kär.
Bartholomeus Gesius 1603, Nikolaus Herman, Per Jonsson
Luthersk psalmbok 899
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar