Marias lovsång (Magnificat)
Min själ prisar storligen Herren,
Och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare,
ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet, och se, härefter skall alla folk prisa mig salig, ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är Hans namn.
Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem, som fruktar honom.
Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte högmodiga tankar i sina hjärtan.
Härskare har han störtat från deras troner, och de ringa har han upphöjt.
Hungriga har Han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.
Han har tagit sig an sin tjänare Israel, därför att han kommit ihåg sin barmhärtighet, mot Abraham och hans säd i evighet, så som han talat till våra fäder.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.
Såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.
Psaltaren 132
En pilgrimssång.
Herre , tänk på David,
på allt han fick utstå,
hur han gav Herren sin ed,
sitt löfte till Jakobs Mäktige: "Jag ska inte gå in i mitt hus,
inte ligga på min bädd, inte unna mina ögon någon sömn
eller mina ögonlock någon vila
förrän jag funnit en plats åt Herren ,
en boning åt Jakobs Mäktige."
Vi hörde det i Efrata,
vi upptäckte det i skogsbygden.
Låt oss gå in i hans boning,
låt oss tillbe vid hans fotpall.
Res dig, Herre,
och kom till din viloplats,
du och din makts ark! Låt dina präster vara klädda
i rättfärdighet
och dina trogna få jubla.
För din tjänare Davids skull,
avvisa inte din smorde!
Herren har gett David sin ed,
en sann ed som han
inte tar tillbaka:
"En av dina ättlingar
ska jag sätta på din tron.
Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd
som jag ska lära dem,
då ska också deras barn
sitta på din tron till evig tid."
Ja, Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning: "Detta är min viloplats till evig tid.
Här ska jag bo, hit längtar jag.
Sions förråd ska jag rikligt välsigna,
dess fattiga ska jag mätta med bröd.
Dess präster ska jag
klä i frälsning
och dess trogna ska jubla högt.
Där ska jag låta ett horn växa upp
åt David,
jag har berett en lampa
åt min smorde.
Hans fiender ska jag klä i skam,
men på honom
ska kronan glänsa."
Kollektbön: Gud, Du som av din nåd och barmhärtighet lät din enfödde Son, som var född av dig i evighet, till vår salighet avlas i jungfrun Marias sköte och födas av henne, vi ber Dig: Ge oss, käre himmelske Fader, nåd att vara tacksamma för denna välgärning och att alltid i kärlek lyda Din heliga vilja. Genom samme Din Son, Jesus Kristus, som med Dig och den Helige Ande lever och regerar i en gudom från evighet, till evighet. Amen.
Bön efter predikan: Vi tackar dig, Herre Gud, himmelske Fader, för din outsägliga nåd, att Du tänkt på oss syndare och låtit Din Son för vår skull anta människonatur. Vi ber Dig: Regera oss så genom din Helige Ande, att vi kan trösta oss av Hans heliga människoblivande, hans pina, död och uppståndelse, bekänna Honom som vår Herre och Konung och genom Honom få en evig salighet med Dig och den Helige Ande. Amen.