Jesaja fick i helgedommen se I anden denna uppenbarelse: Gud satt på tronen, upphöjd, hög och stor, Hans mantelsläp uppfyllde templets kor. Serafer två stod inför Konungen, Sex vingar syntes på dem var och en. Sitt ansikte betäckte de med två, De skylte sina fötter likaså. De flög med två, och till varandra de Med höga änglaröster ropade: Helig är Gud, vår Herre Sebaot. Helig är Gud, vår Herre Sebaot. Helig är Gud, vår Herre Sebaot. Jorden är full av Herrens härlighet. Då darrar trösklarna av denna sång, Och huset fylls med rök på samma gång.
Denna liturgiska bön har tyvärr inte varit mycket i bruk inom den Lutherska protestantismen, trots dess karaktär av tillbedjan av Kristi sanna närvaro i våra gemenskaper borde motivera det. Det är ett beklagligt faktum att anamnesen endast sparsamt använts som bön mellan mässans konsekration och bönen O Guds Lamm, då den på ett fint sätt väver ihop vår Herre Jesu judiska börd med profeten Jesajas uppenbarelse och bön i det sjätte kapitlet i hans bokrulle. Jag känner dock tacksamhet för en lärare - Maria Röjås - i folklig sång som för fyra år sedan undervisade en vokalgrupp i en folklig koralvariation av denna anamnes från en baltisk folkkoral som sjöngs på Umefolk08. Stor eloge till er alla!
När Martin Luther lämnade sitt jordeliv lär han förutom orden i completoriets tidegärd ha noterat mänskans yttersta existensvillkor: "Vi är alla tiggare, det är sant." Lutherkännaren Martin Krauklis har i boken Martin Luther - liv och verk - ISBN 91-514-0329-3 - kommenterat Luthers anteckningar från den 17 februari 1546: "Bakom orden ligger tron på den Gud som fyller tiggarnas tomma händer. Hans kropp födes i högtidlig procession till Wittenberg, där begravningen ägde rum i slottskyrkan. På insidan av en bokpärm har Melanchton antecknat datumet för Luthers död, hans levnadsålder och platsen där han ligger begravd. Noteringen slutar med orden "et mortuus vivit" ("Om han än är död, så lever han").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar