Körkonsert med stora musikaliska kontraster

En polykrom väv av mönster kännetecknade Umeå studentkörs framförande av Felix Mendelssohn-Bartholdys Die Deutsche Liturgie, skriver Bengt Hultman i sin recension av tisdagens Mendelssohn/Pärtkonsert för Västerbottenskuriren. Av den evagelisk-katolska kyrkomusiken hör definitivt Felix Mendelssohns musik till höjdpunkterna från den Lutherrenässans som inträffade i början på 1800-talet och som intill vår tid har hittat sin plats i den sakrala musikens höjdpunkt. På Internet finner vi YouTubekanalen med inspelningar och noter till denna musik.

Från ett gnesiolutherskt perspektiv har Felix Mendelssohns upptäckt av Johan Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassioner varit till stor välsignelse för vår värld andligen sett. Att Die Deutsche Liturgie var det sista verk Felix komponerade innan sin alltför tidiga död 38 år gammal, är tänkvärt ur flera perspektiv. Till sin form påminner verket om den korta mässa "Missa brevis" som blev en musikalisk gudstjänstform redan på 1500-talet i västerländsk kristenhet och vars tonspråk har använts av tonsättare från Italien - t.ex. Giovanni Perluigi da Palestrina och Antonio Lotti. Ett Missa brevis innehåller normalt sett partierna Kyrie, Sanctus och Agnus Dei. Mendelssohn hann dock aldrig skriva något Agnus Dei, men däremot ett Gloria "Ehre sei Gott in der höhe" som ingår i den fullständiga evangeliska liturgin. När reformatorerna på 1500-talet gjorde sina latinska mässordningar, var det framför allt bönerna som omgärdade evkaristin som ett offer man släppte. På deras plats infördes i stället en bön som brukar kallas anamnes eller epikles i ortodox liturgi. Det hade varit intressant om Felix Mendelssohn hade komponerat en anamnes i sin mässa baserat på den text ur profeten Jesajas bokrulle som förekom i Luthers Deutsche Liturgie från 1526. Att det finns en koralbok med denna hymn hoppas jag att fler kyrkomusiker upptäcker: Luthersk psalmbok nr 964. Bokförlaget Reformatio, c/o Karin Jonsson, Ribevägen 10D 217 46 Malmö innehåller den bön som profeten Jesaja bad när han i en syn i Jerusalems tempel blev varse att han stod inför den avskilde, helige, vars namn i hebreiskt språkbruk här återges Härskarornas Gud/Herren Sebaot, då serafen renar hans mun med ett glödande kol. Jan Ling professor emeritus i folkmusik har i sin bok om svensk folkmusik noterat en folklig variant från Baltikum på denna bön som sjöngs i en polyfon variation på Umefolk08 av sångerskor från Malungs folkhögskola som lärt sig den av Maria Röjås riksspelman med kulning som specialitet.

Nu är min tro att käre Felix och hans syster Fanny sjunger den himmelska liturgin inför vår Återlösare och Överstepräst Jesus av Nasaret; på hebreiska Goel, Cohen Yeshua Nazrim bland troende människor från alla folkslag och tider, precis som texterna ur Torans psalmrulle vittnade om även i deras grekiska form Septuaginta.

Att Arvo Pärts musik framfördes av Umeå Studentkör så här 10 år efter tonsättarens besök i Umeå på Kammarmusikfestivalen var spännande och intressant. I den evangelisk-katolska traditionen med bön på särskilda tider hör de sju Magnificatantifonerna till julfastans completorium som sjungs den 17-23 december enligt västkyrklig ordning. Bönernas karaktär och innehåll är både profetiska och eskatologiska. I deras latinska form uttrycker de en glädje som avslutar varje antifon, som bygger på det joviala grekiska ordet Euoae, som översatt till svenska betyder: Hurra!

Saligprisningarna The Beatitudes används traditionellt sett på Alla Helgons dag som i år inträffar i slutet på vecka 44. Det var roligt att sjunga Pärts minimalistiska stycke väl medveten om att han faktiskt komponerade den samma år som sitt besök i Umeå 2001 på Kammarmusikfestivalen och ödmjukt framförde sina tankar i Tegskyrkan till musiker och åhörare.

Tack Arvo för din musik!