S:t Simon och S:t Judas dag

Evige Gud, nådige Fader, vi tackar dig, att du har frälst oss från mörkret och försatt oss i din Sons rike där vi får höra de heliga profetiska och apostoliska skrifterna, genom vilka vi tror och blir saliga, och vi ber dig: Bevara oss i din sanning, i ditt Ord, och i den rena apostoliska läran. Hjälp oss att flitigt lyssna som Simon och frimodigt bekänna som Judas. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Martin Luthers doktorsed på den Heliga Skrift

Idag erinrar sig kristna i den västliga kristenheten hur augustinermunken Martin av Wittenberg 1512 i närvaron av sina överordnade svor den ed som Kyrkan krävde av honom för att bli doktor i den Heliga Skrift. Kyrkan hade under historien som föregick reformationen förlorat läran om Kristi offer på korset som den enda garant för evangeliets löfte om evigt liv. I en tidig kristen skrift som fått titeln "Brevet till Diognetus" omvittnas dock den lära som broder Martin fick kämpa så för att göra till sin själs egendom från tiden han blev doktor i den Heliga Skrift och fram till det reformatoriska genombrottet senare på 1510-talet.

Så här lyder texten i Diogenesbrevet 9:1-6 i en norsk översättning jag haft tillgång till sedan 1990-talet:

"Da han nå sammen med Sønnen hadde planlagt alt, lot han oss inntil denne tid bli revet med av våre vilkårlige drifter, lyster og begjær. Det var slet ikke fordi han fant behag i våre synder, men han bar over med dem, ikke fordi han bifalt den onde tid, men fordi han forberedte rettferdighetens tid som nå er, slik at vi, som hadde vist oss uverdige till Livet ved våre egne gjerninger, nå kunne bli funnet verdige ved Guds nåde. Og når vi hadde gjort det klart at det er umulig ved egen hjelp å komme inn i Guds rike, så skulle den kraft som Gud gir, gjøre det mulig. Da så syndens beger var fullt, og det var blitt åpenbart at straff og død var den lønn som ventet, da var tiden inne som Gud hadde forutbestemt til å åpenbare sin nåde og kraft. Å, hvilken grenseløs godhet og kjærlighet til menneskene Gud viser! Han la oss ikke for hat, han forstøtte oss ikke, han bar ikke nag. Nei, han var langmodig og overbærende; i barmhjertighet tok han selv våre synder på seg, ga sin egen Sønn som løsepeng for oss, den hellige for lovbrytere, den uskyldige for de skyldige, den rettferdige for de urettferdige, den udødelige for de dødelige. For hva annet kunne skjule våre synder enn hans rettferdighet? Hvordan var det vel mulig for oss gudløse syndere å bli erklært rettferdige, om ikke ved Guds Sønn alene? Å, hvilken salig forandring! Underfulle skaperverk! Nåde over all forstand. At manges synd skulle oppveies ved én rettferdig, og den enes rettferdighet gjøre mange syndere rettferdige! Etter tidligere å ha bevist at vi med vår natur ikke kan oppnå Livet, har han nå vist oss Frelseren som har kraft også der det synes umulig - begge deler for att vi skal tro på hans godhet, ha ham som forsørger, far, lærer, rådgiver, lege, forstand, lys, ære, ry, kraft, liv, og ikke bekymre oss om klær og mat."

Amen, HalleluJah!

S:t Lukas himmelska födelsedag

I Muratoris kanon, som anses tillkommen i slutet av 100-talet och troligen är skriven av biskop Hippólytos (o. 170- o. 236) i Rom, och som är den äldsta förteckningen över nytestamentliga skrifter, heter det om Lukasevangeliets författare: "Lukas läkaren har, då Paulus efter Kristi himmelsfärd tagit honom till sin följeslagare, såsom en ivrare för rättfärdigheten skrivit i sitt eget namn enligt sin uppfattning. Han har emellertid inte sett Herren i köttet. Han går tillbaka, så långt han kan, och börjar sin berättelse med Johannes Döparen." Även Ireneus (o. 130- o. 200) nämner Lukas, Paulus följeslagare, som författare och säger att Lukas upptecknade det evangelium som Paulus predikade. Evangeliet riktar sig till en privatperson, Teófilus, som förut kände till kristendomen men behövde ytterligare information. Efter en kort prolog, 1:1-4, följer sex huvudavdelningar: 1) Johannes Döparens födelse och Jesu födelse och barndom, 1:5-2:52. 2) Jesu offentliga verksamhet förberedes, 3:1-4:13. 3) Jesu verksamhet i Galiléen, 4:14-9-50. 4) Jesu verksamhet som lärare, 9:51-18:30. 5) Jesu sista resa till Jerusalem och hans verksamhet där, 18:31-21:38. 6) Jesu pina, död, uppståndelse och himmelsfärd, 22-24. Lukas var enligt Kol 4:14 till yrket läkare. Han följde med Paulus på hans första resa till Rom men var också med under den andra fångenskapen som slutade med Paulus martyrdöd. I 2 Tim 4:11 skriver Paulus: "Endast Lukas är hos mig." Enligt en uppgift från Hierónymus (o. 342-420) ska Lukas ha insomnat vid 84 års ålder. Hans minnesdag infaller den 18 oktober.

I Muratoris kanon från senare delen av 100-talet uppges Lukas som författare till Apostlagärningarna. Samma uppgift möter hos Ireneus (o. 130- o. 200) Detta överenstämmer också med bokens självvittnesbörd. Den är fortsättningen på en tidigare skrift tillägnad Teofilus, nämligen Lukasevangeliet. Apostlagärningarnas disposition:
Inledning, 1:1-3. Kyrkans begynnelse i Jerusalem, 1:4-8:3. Kyrkans utbredning bland hedningar, 8:4-12:25. Paulus, hedningarnas apostel, 13:1-28:31.
En hållpunkt för dateringen för dateringen av de händelser för dateringen som skildras utgör uppgiften i Apg. 18 om landshövdingen Gallio. Denne är nämligen omnämnd som landshövding (prokurator) i en kejserlig skrivelse daterad till år 52. Då Gallio innehade ämbetet endast ett år, troligen 51-52, har händelsen i Apg. 18 inträffat ett av dessa år.

Herre Jesus Kristus, som har kallat Lukas, läkaren, till att vara din evangelist och en läkare för våra själar, vi ber dig: Låt all sjukdom i våra själar bli botad genom hans undervisnings hälsosamma läkekonst. Amen.

Lucas Cranachs himmelska födelsedag

Idag ihågkommer konfessionella Lutherska kristna målaren och bildkonstnären Lucas Cranach som föddes 1472 och insomnade i Herren Jesus den 16 oktober 1553. Cranach målade med förkärlek motiv ur den bibliska historien samt porträtt av den västerländska kyrkans patristiska personligheter som t.ex. bibelöversättaren Hieronymus, som bland annat målats av kollegan Federico Barocco:

Det var tack vare Hieronymus latinska bibelöversättning - Versio Vulgata - som Martin Luther fick sin första kontakt med Guds epifania i de heliga skrifterna, som reformatorn tog del av i den grundskola han studerade innan han blev upptagen i Augustinerorden i Erfurt och Wittenberg, där han fick sin universitetsexamen och anammade sin kallelse som andlig vägledare för den västerländska kristenhet som framför allt hade förlorat arvet från fornkyrkan, t.ex den lära som brevet till Diogenes lär. Ett passande citat för Lucas Cranachs ortopraxi finner vi hos S:t Paulus av Tarsus brev till Filipperna 4:8-9 "För övrigt, bröder, vad som är sant, vad som är värdigt, vad som är rätt, vad som är kyskt, vad som är välljudande, om det finns någon dygd och om det finns något berömvärt, tänk på det! Vad ni har lärt och tagit emot och hört av mig, skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er."