Sankt Andreas

Idag den 30 November erinrar sig bloggaren den församling i den konfessionella lutherska kyrkan vars namn prästen Carl Arvid Åkerström ville ange som: S:t Andreas evangelisk lutherska församling. I sin konstitution är alltså min barndoms församling uppkallad efter den av Herren Jesus Kristus förstkallade aposteln Andreas.

I anslutning till S:t Andreas dag finner vi i Biblisk Bönbok denna bön på Herrens förstkallade tjänares dag:

Allsmäktige Gud, genom din nåd var din apostel S:t Andreas lydig den kallelse, som din Son Jesus Kristus gav honom. Ge också oss nåd att följa Kristus i hjärta och liv. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

I den liturgiska  text som användes i Västerbottens landskaps ort Bygdeå hade klockare och präst skyldighet att sjunga följande text som en del av den kallelse den kristna kyrkan hade, både före och efter reformationen på 1500-talet. Den lyder som följer:

När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, så han Petrus och Andreas, som var hans broder. Och han sade till dem: Följ efter mig! Jag skall göra er till människofiskare. Och de lämnade sina fiskegarn och båten och följde honom. Genast när han hörde Herrens kallelse, lämnade den helige Andreas sina fiskegarn, som han använde för sitt levebröd. Han följde honom, som utlovar det eviga livets belöningar. Den ene av de två, som följde Herren, var Andreas, broder till Simon Petrus. Halleluja.

Avslutningen av antifonen på S:t Andreas dag är hämtad ur texten som skildrar S:t Andreas martyrium:
Och när bödlarna förde bort aposteln för att han skulle korsfästas, församlades en skara människor, som ropade: Den rättfärdige mannen och Guds vän, vad har han gjort för att han skulle föras till korset?
Men han bad folket, att de inte skulle hindra hans lidande. När Andreas såg korset, sade han med glädje: Jag har alltid älskat dig, och jag har önskat att få omfamna dig, o ljuva kors.

Heliga Elisabeth

Den 19 Oktober ihågkommer konfessionella lutheraner jungfru Marias fränka Elisabeth som var prästen Sakarias hustru och som på sin ålderdom fick sonen Johannes Döparen. Typologin i berättelsen om S:ta Elisabeth är hämtad från 1:a Moseboks historia om patriarken Abraham och hustrun Sara som på sin ålderdom fick löftessonen Isak, som tillsammans med sin halvbror Ismael fick kallelser från Herren att bli ledare i sina folk, israeliterna respektive ismaeliterna som idag återfinns bland judar och araber. Elisabeth och Marias mödrar sägs av S:t Hippolytos ha varit systrar som hette Sobe och Anna. Det var tack vare Martin Luthers möte med S:ta Anna på väg till studierna i Erfurt som han fattade det för Kyrkan viktiga beslutet att bli dess tjänare i stället för att gå juristutbildningen hans jordiske far Hans Ludher önskade att han skulle gå. Tack vare Guds försyn kunde reformatorn komma till insikt att utan de bibliska personernas kallelser återstår inget hopp inför döden och evigheten. I den kanon som kännetecknar den reformatoriska kyrkans liturgi återfinner vi en bön som i vår kyrkotradition fått namnet Ave Maria och som innehåller berättelsen om händelsen när hon träffade sin äldre släkting Elisabeth när hon besökte fränkan i Juda bergsbygd samt Johannes evangeliets prolog och en bön om förbön hos Frälsarens mor.

Herrens ängel berättade för Maria och hon blev havande genom den Helige Ande.
Var hälsad Maria, du högt benådade, Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt: Jesus. Maria sade: Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.
Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Var hälsad Maria, Guds mor. Bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.