Den 19 Oktober ihågkommer konfessionella lutheraner jungfru Marias fränka Elisabeth som var prästen Sakarias hustru och som på sin ålderdom fick sonen Johannes Döparen. Typologin i berättelsen om S:ta Elisabeth är hämtad från 1:a Moseboks historia om patriarken Abraham och hustrun Sara som på sin ålderdom fick löftessonen Isak, som tillsammans med sin halvbror Ismael fick kallelser från Herren att bli ledare i sina folk, israeliterna respektive ismaeliterna som idag återfinns bland judar och araber. Elisabeth och Marias mödrar sägs av S:t Hippolytos ha varit systrar som hette Sobe och Anna. Det var tack vare Martin Luthers möte med S:ta Anna på väg till studierna i Erfurt som han fattade det för Kyrkan viktiga beslutet att bli dess tjänare i stället för att gå juristutbildningen hans jordiske far Hans Ludher önskade att han skulle gå. Tack vare Guds försyn kunde reformatorn komma till insikt att utan de bibliska personernas kallelser återstår inget hopp inför döden och evigheten. I den kanon som kännetecknar den reformatoriska kyrkans liturgi återfinner vi en bön som i vår kyrkotradition fått namnet Ave Maria och som innehåller berättelsen om händelsen när hon träffade sin äldre släkting Elisabeth när hon besökte fränkan i Juda bergsbygd samt Johannes evangeliets prolog och en bön om förbön hos Frälsarens mor.
Herrens ängel berättade för Maria och hon blev havande genom den Helige Ande.
Var hälsad Maria, du högt benådade, Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt: Jesus. Maria sade: Se jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.
Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Var hälsad Maria, Guds mor. Bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar