Epistle to Diognetus (Epistle of Mathetes to Diognetus)

Brevet till Diogenes var en av Kyrkans finaste brev om den ortopraxi som de kristna levde i sin erfarenhet av att leva med Herren. Författaren verkar ha kommit från mindre asien och den tradition som uppkallades efter St Johannes Teologen och Evangelisten i Efesus, som var den lärjunge som Jesus älskade och som han anförtrodde sin mor Maria till.

If ye love me

Dymmelonsdagen den 27/3 framförde Umeå studentkör under director musices Tomas Plejes ledning en passionskonsert, där bland annat Tomas Tallis motett framfördes.

En ikon som föreställer Herrens mor Maria som korsbärare och sammanfattar passionstidens budskap om Herrens offer för människosläktets synder.

Jungfru Marie Bebådelsedag

Vi firar i dag Jungfru Marie bebådelsedag. I vår kyrka, ELBK, firar vi den på den lördag som infaller närmast den 25 mars, såvida den lördagen inte råkar vara påskafton, vilket blir fallet om tre år, 2016 (och även åren 2027, 2032 och 2035). Genom att den förläggs till lördag behöver inte någon av söndagarna i Fastan utgå. Att vi alltjämt firar denna ”Mariadag” beror på att den i själva verket är en Kristusdag. Huvudpersonen för dagens gudstjänster och predikningar är alltså inte Maria själv utan hennes Son, som är både hennes och hela världens Frälsare.
   Dagen förkunnar vår Frälsares övernaturliga börd, att Gud i Jesus Kristus har blivit människa, en människa av kött och blod som vi – genom ett under, det vi kallar jungfrufödelsen. Som episteltext läste vi ur profeten Jesajas bok och hörde de välkända orden: ”Se, jungfrun ska bli havande och föda en son och hon ska ge honom namnet Immanuel”. Detta är ett tecken , ett under, och den son jungfrun ska föda är inte bara en människa utan ”Gud med oss”, Gud mitt ibland oss.
   Låt vara att dagen är en Kristusdag så är likväl Jungfru Maria i viss mening i centrum idag. Vi läser om bebådelsen, hur Herren genom ängeln Gabriel uppenbarar och förkunnar för Maria det enastående som ska ske med henne. Ja, det finns två personer i världshistorien som har fått ett absolut unikt uppdrag på sin lott. Den ena är just Maria som fått den ljuvliga lotten att bära och föda Guds Son, därför ska också alla släkten prisa henne salig. (Vem den andra personen är får vi återkomma till i en senare predikan.)  Dagens särskilda predikotext talar hennes besök hos sin gamla släkting Elisabet, hon som ska bli mor till Johannes Döparen. Dagens läsningar vittnar om Herrens godhet och trofasthet, hur Guds ord och löfte alltid går i uppfyllelse.

Jungfru Marie bebådelsedag är vittnesbördens dag

Det första vittnesbördet är ängelns

   Det måste ha varit en omtumlande dag detta för den unga Maria. En änglauppenbarelse med ett orimligt budskap: hon ska bli havande och föda en son, som ska kallas ”den Högstes Son” och bära namnet ”Herren är frälsning”. Hur skulle detta förstås? Maria är förvisso trolovad med Josef, men helt tydligt så inser och förstår hon att ängelns ord inte avser hennes kommande äktenskap. Hon uppfattar vad som ligger i ängelns budskap. Och hon tar emot orden i tro och bekännelse.
   Varför utvaldes Maria till detta underbara? Vilka egenskaper hade hon framför alla andra kvinnor? Det fanns nog ingenting alls särskilt med henne. Det var Guds suveräna, allsmäktiga och allvisa beslut och behag att utse just henne. Detta är ett underligt vittnesbörd: ingen är för ringa för att bli tagen i tjänst av Gud, och ingen kan i egen kraft eller förmåga uträtta något.
   Ytterligare något förunderligt hade ängeln att förtälja. Elisabet, hon som är barnlös, väntar en son nu på sin ålderdom. Allt detta driver Maria att bege sig upp till Juda bergsbygd och besöka sin släkting (moster/faster, eller vad?)  och få se den godhet Herren har bevisat henne. Men kanske är det också för att anförtro sig åt och berätta för henne om sin svårförklarade situation: hon är trolovad, äktenskapet har ännu inte fullbordats, och hon är gravid! Vem skulle tro henne? Elisabet som nu själv har fått uppleva Herrens godhets under, hon kan nog tro och förstå. Och hon gav sig iväg, ganska omgående som det verkar, kanske redan inom en vecka.

Det andra vittnesbördet är Johannes

Johannes, han är ju ännu inte född! Kan väl han vittna? Ja, säger Jesus: ”Har ni aldrig läst: Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov.” Johannes spratt till av glädje när Maria trädde in och hälsade. Hur kunde detta ske, och hur kunde Elisabet veta? Ängeln hade för Sakarias förkunnat att Johannes redan i moderlivet skulle vara uppfylld av den Helige Ande. Och Elisabet ”blev uppfylld av den Helige Ande”. Här ska vi nu betänka att det handlar om under, och vi ska inte ge oss in på några förklaringsmodeller. Vi ska tro – och nöja oss med – vad skriftordet säger. Dessutom är det  faktiskt så att det är Gud själv som med sin  mor Maria träder in i huset.
   När nu han, som Johannes ska vittna om och bereda väg för, kommer till dem blir det för Johannes som det står i Joh. 20: ”lärjungarna blev glada när de såg Herren”. En ängel förkunnade för herdarna i julnatten: ”Se, jag bådar er en stor glädje”. Herdarna fick ta emot denna glädje, och de fann inte bara ett nyfött barn – de fann Gud liggande lindad som ett barn i krubban. Denna stora glädje tar Johannes emot redan  nu, fast nu ligger Gud ännu inte i krubban som ett barn, nu ligger han i moderlivet som ett embryo. Och Johannes själv ligger också fortfarande i moderlivet, men uppfylld av den Helige Ande tar han emot Herren Jesus och hälsar honom med sina sparkar.
   Detta är ett lärorikt vittnesbörd. Ingen är för liten för att ta emot Jesus, ingen är för obetydlig för att få tro på Jesus. Därför bär vi fram våra nyfödda barn till Jesus i dopet, och liksom han gav sin Helige Ande såväl åt den ännu ofödde Johannes som åt den gamla Elisabet, så skänker han Anden och tron åt barnet i dopets vatten.

Det tredje vittnesbördet är Elisabets

Hon har på sin ålderdom fått uppleva en förunderlig bönhörelse. När allt hopp redan är ute, då  låter Gud det undret ske att hon, som förblev barnlös, nu väntar barn. Något ännu märkligare sker dock idag. Hennes unga släkting Maria kommer på besök, och här är ett ojämförligt mycket större under, ja undret över alla under – Gud har blivit människa.
   Uppfylld av den Helige Ande vittnar hon: ”Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt.” Anden vittnar om Kristus och kallar Maria ”Herrens moder”, ett teologiskt vittnesbörd! Maria är inte bara gravid, hon ska föda Gud, HERREN. Elisabet förstår och bekänner mer än vad många lärda teologer förmår. Elisabet är den första att uttala Kristi kyrkas bekännelse av Jungfru Maria som Gudaföderskan. Men hennes vackraste vittnesbörd kommer sist: ”Salig är du som  trodde.”  Maria prisas salig här – och av alla kommande släkten. Salig genom tron allena! Ett trösterikt vittnesbörd: vi får vara saliga på samma sätt – genom tron på Guds och Marias Son.

Ytterligare ett vittnesbörd vill jag själv lyfta fram.

Johannes kan ännu inte vittna muntligen. Men en dag, om ca 30 år ska dessa båda kvinnors söner mötas, och då ska Johannes vittna om Marias Son bl.a. med orden: ”Se Guds Lamm som borttager världens synd.” Och Jesus själv vittnar om varför han låtit sig födas av en ringa jungfru och kommit hit till vår värld. Han har inte kommit för att döma världen, utan för att världen skulle frälsas genom honom. ”För att var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv.”

Detta är Jungfru Marie bebådelsedags flerfaldiga vittnesbörd. Herren give att det om var och en av oss också kan vittnas: Salig är du, som trodde.  Amen.

Maria hon var en jungfru ren, Som Skriften oss kan lära. Hon födde en Son förutan men, Som vi må evigt ära. Oss alla han har ifrån synden löst, Han vill oss sin tröst Och himmelens fröjder beskära.

Profeterna drevos av Guds And, de klart och tydligt vise, Att Kristus från alla syndens band Och från den ondes lister Dem frälsa förmår, som på honom tro, Och så får vi ro Trots många och svåra brister.

Av Isais rot och Davids kvist Och Jakobs klara stjärna, Det är du vår Herre Jesu Krist, Dig prisa vi så gärna. Du människan frälste från Adams fall, Och skapelsen all. Du styra oss vill och värna.

Om jag alla tungomål förstod Och Skriftens djupa sinne Och hade en tunga änglagod Och änglars mål därinne, Då skulle på knä jag ödmjuka mig Och ropa till dig: Gud, låt mig din misskund finna!

Ty fastän jag är av synder full, Vill jag dig dock påminna, Att du har mig löst från synd och skuld För Kristi död och pina. Du håller mig syndare hjärtligt kär, Ditt barn jag nu är, Jag himmelens glädje skall vinna.

Gammal nordisk psalm
Hans Thomissön
Jesper Svedberg
Per Jonson
Luthersk psalmbok 855

Mitt folk går under i brist på kunskap

Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig,
2 Mos  20:5
Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn.
 Hos 4:6
Samuel sade till Saul: "Jag vill inte vända tillbaka med dig, för du har förkastat HERRENS ord, och HERREN har också förkastat dig, så att du inte längre kan vara kung över Israel."
1 Sam 15:26

Tack Jesus Kristus, jungfruns Son att du genom din Ande uppenbarat dessa ord för dina tjänare S:t Moses, S:t Samuel och S:t Hosea för att vittna om tillståndet i din arma kristenhet.

Jungfru Marie kyrkogångsdag

Efter det att tiden var inne för Marias kyrkogångsdag i enlighet med Mose lag, färdades de med honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren såsom det står skrivet i Herrens lag, att alla gossebarn, som öppnar moderlivet, skall sägas vara helgade åt Herren. De offrade för hans skull åt Herren ett par turturduvor och två unga duvor. Symeon var rättfärdig och gudfruktig, och han väntade på frälsningen för Israel och Helig Ande var med honom. Som svar hade Symeon mottagit ifrån Helig Ande att han icke skulle se döden utan att ha sett Herren Kristus. Och han lovprisade Gud och han sade: Nu låter du din tjänare fara i frid, ty mina ögon har fått skåda din frälsning, o Herre.

S:t Jakob den rättfärdige prästen

Evige Fader, nådige Gud, vi tackar dig av hjärtat, för att du genom din Son har kallat ditt utvalda redskap S:t Jakob den rättfärdige och förordnat honom till kyrkans biskop och låtit oss få behålla hans epistel intill nu. Vi ber dig, att du för din godhets skulle ville bevara S:t Jakobs lära i vår kyrka och hjälpa oss med din Helige Ande att rätt förstå den, så att ditt namn blir prisat och vi genom den saliga kunskapen om ditt evangelium blir saliga genom S:t Jakobs bror Jesus Krisus, vår himmelske Biskop. Amen.

Profeten Daniel

Idag firar den västerländska kristenheten tredje söndagen i advent. Bloggaren erinrar sig utöver de berättelser som utgör firningsämne för dagens högtid nämligen profeten Daniel och hans kallelse att på ett typologiskt sätt vara en förebild för Jesus Kristus och hans kallelse att frälsa sin mänsklighet från deras synder. Enligt den bibel som oftast citeras i de böcker som utgör nya testamentet och som kallas Septuaginta, börjar berättelsen om profteten Daniel när han som 12 år gammal med Guds helige Ande frikänner sin syster i tron Susanna som blivit falskt anklagad för att ha begått äktenskapsbrott. Berättelsen om Daniel och Susanna tjänar som typologi för Jesus och hans folk, som i bibeln ofta beskrivs som förhållandet mellan en brudgum och hans brud. Det påminner oss om hur Jesus Kristus som 12 år gammal pojke kommer till templet i Jerusalem och samtalar med de skriftlärda och kan vittna om den Ande som drev profeten Daniel att vittna för Susanna, när hon stod falskt anklagad inför de två skriftlärda som ville få henne att begå äktenskapsbrott. I GT används ofta exemplet äktenskapsbrott som en eufimism att avfalla i tron på Israels trefalt helige. I berättelsen om Daniel i lejongropen återfinns en berättelse om hur hans kollega i profetämbetet Habackuk kommer med lekamlig spis till profeten. Den berättelsen påminner oss om att även när trons folk lider betryck i världen har Herren omsorg om oss. Habackuks lovsång har tillsammans med Daniels kollegor lovsång Hanaja, Asarja och Mishael, som mest är kända under sina kaldeiska namn: Sadrak, Mesak och Abed-Nego blivit en del av den kristna kyrkans liturgi. I den lutherska kyrkosångstraditionen har vi från biskop Haquin Spegel fått en psalm som beskriver de tre männens lovsång till Israels trefalt helige Gud.

Lovad vare Herren, Våra fäders Gud, Både när och fjärran Höres detta ljud, Lovat, upphöjt, prisat Vare Herrens råd, Som oss har bevisat sådan hjälp och nåd. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Herre, i din kyrka Skall man lova dig, Alla bör' dig dyrka Och ödmjuka sig, Du som härlig sitter Över Kerubim, Och dock skåda gitter Ned i djupen in. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Du som mäktig råder På din kungastol Vida längre skådar Än den klara sol. Hela himlens fäste Styres av din hand. Din makt gör den bästa Uti alla land. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Alla himlar sjunger Med samfällig mun, och I änglatungor Priser Guds misskund. Vattnet det som svallar Över himlens höjd Och ej nederfaller, Visar nu sin fröjd. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Alla Herrens härar, Lover honom rätt. Seraphim oss lärer Erdert fröjdesätt. Sol och måne prisar Herrens stora makt. Alla stjärnor visar Eder gyllne prakt. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Regn och dagg och väder, Stämmer nu uti. Eld och låga gläder Sig i luften fri. Hagel, snö och isar, Rimfrost, töcken, köld Herrens allmakt prisar, Som är sol och sköld. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Dag och natt förkunnar Guds barmhärtighet. Ljus och mörkrets munnar Säger vad som skett. Ljungeld, moln och dunder Vare nu ej tyst, Men om Herrens under Ropar med sin röst. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Hela jorden tackar Gudi, som är god, Högar berg och backar, Källor, hav och flod. Brunnar, älvar, bäckar, Och vartenda djur, Som i träden häckar, Ja all kreatur. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Allt det som upprinner Ut ur jordens sköt', Och vart träd, man finner, Som hon haver fött. Örter, blad och blommor, Ja, det minsta frö, Och all växt som kommer Utav jord och sjö. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Allt vad luften förer, Vad i vädret far, Och allt det som rörer Sig i böljan klar. Alla fåglar talar Om Guds härlighet, Och Ni stora valar Om hans väldighet. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

Vilda djur och tama Uti mark och skog Göre ock detsamma, Ty de hava fog. Även Adams söner höje sångens ljud, Ut i sina böner Prisar de sin Gud. Priser och berömmer Gud, som rättvis dömer, Och sitt folk ej glömmer.

text ur Luthersk psalmbok 703 Haquin Spegel

I morgon infaller från den tidiga kyrkans berättelse om Jesu Kristi vän Lazarus, bror till Marta och Maria, som han uppväckte från de döda enligt evangeliet. Enligt kyrkohistorikern Eusebius blev S:t Lazarus sedan kallad av anta ämbetet på ön Cypern i staden Kition (nuvarande Larnaka) där han anses ha insomnat i Herrens frid. I den lutherska kyrkan brukar Lazarus ihågkommas den 26-29/7 när även hans systrar Marta och Maria har sina kyrkliga festdagar.

Kyrie eleison + Christe eleison + Kyrie eleison