Umeå spelmanslag

I går under pågående snöstorm, kom jag och mina spelkollegor till Frälsningsarméns lokal för repetition av vår festivalrepertoar inför Umefolk 2010. För närvarande övar vi på dessa tio låtar:

1.Sofiavalsen
2.Julottan ef. Matts Wallman / Magnus Kilvén
3.Penttilän Sillalla
4.Vigerts hambopolska
5.Polska fr. Ön ef. P-G Eriksson
6.Polkett ef. Kondrad Karlsson Överklinten
7.Baggbölebäckens klagan
8.Schottis fr. Kall
9.Hambopolska eft. Lars-Persa
10.Ragvalssi Johan Petter Ragvals, Österbotten

Det var kul att spela låtarna både på fiol och viola. Julottan är en polska efter Matts Wallman som han skrev 1986. Den har spelats av en Björklingebo som heter Magnus Kilvén som spelat den på nyckelharpa och kyrkorgel. Har lärt mig spela Kilvéns arrangemang på viola och tror den skulle fungera även på cello och kontrabas. När vi gjorde den tillsammans lyssnade vi först på Elin och Ebba som hade bra koll på puls och detaljer i biten. När vi andra hängde på spelade Ebba en stämma som fungerade bra ihop med mina grundtoner på violan. Vi improviserade även en stämma på Baggbölebäckens klagan, där Markus lärde ut några stämmor i första reprisen. Tack Markus för en bra improvisation!

Kul också att min spelkamrat Anna från Umeå barockensemble har anslutit sig till oss. Hoppas du ska få många roliga spelstunder med oss Anna nu och inför Umefolk.

Sist men inte minst stannade jag och Jan kvar i lokalen efter repet och övade några polskor tillsammans. Dessutom fick jag tillfälle att spela några bitar efter Johan Sebastian, bland annat hans andra Bourée från den engelska sviten. Den är rolig att spela som schottis. Har Lisa Rydberg och Gunnar Idestams tolkning som förebild, fast drillar inte exakt på samma sätt som de. Nu ska jag kolla på Ullas polska som Jan spelade upp för mig samt en schottis efter Lars Högberg. Allt gott!

S:ta Photinia och äktenskapet

I söndags var jag kyrkomusiker på fiol :-) i Hissjö bönhus, där mina kristna vänner samlas för att kontemplera Ordet i psaltarpsalm, episteltext, evangelium och predikotext. Eftersom jag har studerat lite patristik slog mig tanken att berättelsen om den namnlösa samaritiska kvinnan vid Sykars brunn, som Jesus samtalar med förmodligen är det därför att hennes integritet behövde skyddas. Att människorna i Sykar visste vem hon var framgår ju av Teologen S:t Johannes text när de kommer till tro på Jesus. Uppgiften att hon är identisk med en kvinna - Photinia - kommer från bibelöversättaren Hieronymus, som levde i Betlehem i gemenskap med bland annat kvinnorna Paula och Marcella. I samband med eukaristin spelade jag en folklig koral efter min kamrat Andreas R som vi tillsammans med Krajasångerskan, Linnea N och ljudteknikern Anton S, spelade in 2007. Allt gott!

Veckans uppdrag

I veckan har jag engagerats som informatör för Autism och Aspergerförbundet. Jag och två kollegor från HSO berättade om våra livserfarenheter för personer från Studie och Yrkesvägledarprogrammet vid Umeå universitet. Det var roligt att prata om funktionstillståndet, inte minst med tanke på mina erfarenheter från primär och sekundär, samt teritär socialisation. Inte minst Thomasteoremet är intressant ur ett fenomenologiskt perspektiv, där de individuella erfarenheterna blir verkliga också i sin kausalitet.

Inför den stundande helgen; andra efter Epifania funderar jag mycket på hur familjebildningen som beskrivs i vittnesbörden från bröllopet i Kana kunde te sig. Miraklets fenomenologi får ju här sin epifania när Kristus förvandlar vatten till vin och så välsignar makarna som gifter sig. Psalmisten uttrycker det hela pregnant i psaltaren 128:

Salig är envar som fruktar Herren och vandrar på hans vägar.
Av dina händers arbete ska du få njuta frukten; säll du, och väl dig!
Lik ett fruktsamt vinträd blir din hustru därinne i ditt hus,
lika olivtelningar dina barn omkring ditt bord.
Se så blir den man välsignad som fruktar Herren.
Herren välsigne dig från Sion;
må du få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,
och må du få se barn av dina barn.
Frid över Israel!

Hemkomst

Hemkommen från Osloresa och möte med min autistiske son på hans 18-årsdag. Det var ett fint möte utan epileptiska störningar för honom. Har lyssnat på inspelningen av musiken från produktionen Pärlan som Sigmund Hjorthaug dirigerade på 1990-talet. Det finns några riktiga pärlor från den sessionen. Till mina favoriter hör Heinrich Schütz tonsättning av psaltaren 145:15-16 samt kletzmersången till psaltaren 121. Svägerskans sång på Andrew Lloyd Webbers Pie Jesu tillsammas med en Hjorthaugdotter var också fantastiskt fint att lyssna på.

Deo gratias! för min möjlighet att träffa pojken och hans mor, samt morbror och lyssna på dessa musikaliska människors sånger från 1990-talet då min familj fortfarande var intakt.

Har sedan i fredags blivit begåvad med filmen Der grosse stille som tog 25 år att färdigställa, från den första förfrågan till färdigställd film enligt kvinnan på St Olavs katolske bokhandel i Oslo. Det ska bli intressant att se den och kontemplera dess innehåll. Ska bli kul att återbekanta sig med franskan efter många års frånvaro från språket. Allt gott!