S:t Kleopas himmelska födelsedag

Idag erinrar sig apostoliska kristna S:t Kleopas himmelska födelsedag. Kleopas var en av de två lärjungar till Herren som var på vandring från Jerusalem till Emmaus som avbildas på ikonen tillsammans med S:t Lukas:

Texten i det heliga evangeliet som illustrerar ikonen är hämtad ur kyrkans firande av annandag påsk: Lukas 24:13-35

"Och se, två av dem vandrade samma dag till en by som ligger sextio stadier från Jerusalem och som heter Emmaus. De samtalade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de samtalade och dryftade detta med varandra, hände det sig att Jesus själv närmade sig och gick med dem. Men deras ögon var tillslutna, så att de inte kände igen honom. Han sade till dem: Vad är det ni talar med varandra om på vägen? Och de stannade och såg bedrövade ut. Den ene som hette Kleopas, svarade och sade till honom: Är det bara du som är så främmande i Jerusalem, att du inte vet vad som har hänt där i dessa dagar? Han sade till dem: Vad då? De sade till honom: Det som har hänt med Jesus, nasaréen, som var en profet, mäktig i gärning och i ord inför Gud och allt folket, och hur våra överstepräster och rådsmedlemmar har utlämnat honom till döden och korsfäst honom. Men vi hoppades att han skulle förlossa Israel. Idag är det tredje dagen sedan detta hände. Några av våra kvinnor har nu gjort oss bestörta. De kom tidigt på morgonen till graven och fann inte hans kropp utan kom tillbaka och sade att de hade sett en änglasyn. Änglarna hade sagt att han lever. Några av dem som var med oss gick då till graven och fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte. Han sade till dem: Vad ni är oförståndiga och tröghjärtade till att tro allt som profeterna har talat! Måste inte Kristus lida detta och sedan gå in i sin härlighet? Och han började med Moses och alla profeterna och förklarade för dem utifrån alla Skrifterna vad som gällde honom. När de närmade sig byn, dit de var på väg, gjorde han min av att gå vidare. Men de nödgade honom och sade: "Bli kvar hos oss! Det börjar bli kväll, och dagen närmar sig sitt slut." Då gick han med in för att stanna kvar hos dem. Och det hände sig, då han sedan satt till bords med dem, att han tog brödet, uttalade välsignelsebönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon, så att de kände igen honom men då försvann han ur deras åsyn. De sade till varandra: "Var inte vårt hjärta brinnande i oss, när han talade till oss på vägen och förklarade Skrifterna för oss?" I samma stund stod de upp, gick till Jerusalem och fann de elva samlade och dm som var tillsammans med dem. Dessa sade: "Herren är sannerligen uppstånden, och han har visat sig för Simon." De andra berättade då vad som hade hänt på vägen och att han blev igenkänd av dem, när han bröt brödet."

Besök i S:t Andreas evangelisk lutherska församling av fader Åke Malander

I helgen har prästen och teologen Åke Malander besökt Västerbotten och predikat Ordet och förvaltat altarets sakrament i Hissjö och Ursviken. Efter mässan i S:t Andreas evangelisk lutherska församling föreläste fader Åke över temat den heliga skrift och dess kanocitet, som bloggaren filmade för intresserade att ta del av.

S:t Matteus evangelistens himmelska födelsedag

Herre Gud, himmelske Fader, du som genom ditt kära Ord har kallat oss till ditt rike, där det finns syndernas förlåtelse, nåd och barmhärtighet, vi ber dig: Upplys våra hjärtan genom din Helige Ande, så att vi liksom publikanen Matteus säger ja till din kallelse, överger synden, bättrar oss och väntar oss all nåd av dig, så att vi till sist blir evigt saliga. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Johannes Chrysostomos himmelska födelsedag

Idag erinrar sig den lutherska kristenheten predikanten och biskopen Johannes Chrysostomos, som var son till en hög officer i Antiokia i Syrien. Johannes far dog tidigt men hans mor, som var en ortodox kristen, ordnade så att sonen fick en god utbildning i juridik och en god fostran. I slutet på 390-talet blev Johannes präst och biskop i Konstantinopel. Han kom att drivas i landsflykt när han i en predikan kritiserade kejsarinnan Eudoxia på Johannes döparens dag och dog i landsflykt år 407. Hans sista ord i jordelivet var: "Lovad vare Gud för allt!"

I den lutherske prästen Johann Gerhards bönebok Loci Theologici återfinns en vacker bön av
Johannes Chrysostomos: (Luthersk psalmbok nr 152)
"Min Herre och Gud, du vet, att jag inte är värdig, att du går in under taket på min själs hus, ty min själ är helt och hållet fördärvad och vilsen, och för det mesta faller den. Inte heller har du i mig en värdig plats, där du kan vila ditt huvud. Men liksom du steg ned från höjden och ödmjukade dig och blev ringa för vår frälsnings skull, så se till min ringhet. Och liksom du lät dig läggas i de oskäliga djurens stall och krubba, så försmå inte att ingå i min själs krubba och i min besudlade kropp. Och liksom du inte försmådde att gå in i Simon den spetälskes hus, så försmå inte all gå in i min av syndens spetälska besmittade själs boning. Och liksom du inte stötte bort min like, äktenskapsbryterskan och synderskan, som kom fram till dig och rörde vid dig, när jag kommer fram till dig och rör vid dig. Och liksom du inte skydde hennes orena och avskyvärda mun, varmed hon kysste dig, så vänd dig inte heller bort från min mun, som är orenare och skamligare än denna synderskas mun, och inte heller från mina orena och smutsiga läppar, värda att hatas, eller från min gemena tunga. Låt i stället din allraheligaste kropps och ditt tillbedjansvärda blods glödande kol bli mig till helgelse och upplysning, till hälsa för min plågade själ och kropp, till lindring av min stora syndabörda, till skydd mot alla djävulens anslag, till avvändande och hindrande av alla mina onda vanor, till dödande av mina lustar, till lydnad för dina bud, till din gudomliga nåds tillväxt och till ditt rikes inneboende i mig. Ty jag kommer till dig Kristus min Gud, inte som en föraktare utan i en fast förtröstan på din outsägliga godhet, så att jag inte, skild från din gemenskap, fångas av förnuftets ulv, som av ett vilddjur. Därför bönfaller jag dig, Härskare, du som allena är helig, helga min själ och min kropp, mitt förstånd och mitt hjärta, mina njurar och mitt innersta. Förnya mig helt och stadfäst din fruktan i mina lemmar. Låt inte din helgelse tas ifrån mig och bli till intet. Var min Härskare och Beskyddare, led mitt levnadslopp i frid och gör mig värdig att få stå på din högra sida med dina helgon. Amen.

Den helige Sakarias himmelska födelsedag

Sakarias lovsång (Benedictus) som han sjöng när Johannes döparen föddes genom hans hustru Elisabeth och han löstes från den stumhet som ängeln Gabriel lade på honom för att han inte ville tro Guds löfte att en son skulle födas åt honom.

Välsignad vare Herren, Israels Gud, ty han har besökt och återlöst sitt folk.
Han har upprättat åt oss salighetens horn i sin tjänare Davids hus,
som han har talat från världens början genom sina heliga profeters mun,
att han skulle frälsa oss från våra fiender och från deras hand, som hatar oss,
och göra barmhärtighet med våra fäder och komma i håg sitt heliga testamente,
eden som han svor till Abraham, vår fader,
att låta oss tjäna honom utan fruktan, frälsta från våra fienders hand,
i helighet och rättfärdighet inför honom i alla våra dagar.
Och du barn skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå framför
Herren för att bereda hans vägar,
för att ge åt hans folk salighetens kunskap genom deras synders förlåtelse,
för vår Guds innerliga barmhärtighets skull, varigenom en
soluppgång från höjden har besökt oss
för att skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga,
och styra våra fötter in på fridens väg.

Profeten Moses himmelska födelsedag

Hör här de helga tio bud, 

Som Moses genom Herren Gud 

Oss gav på berget Sinai. 

Guds lag i dem undfingo vi. 

Herre förbarma dig.

Ej någon Gud, är utom mig, 

För andra gudar vakta dig. 

Till mig sätt all din tro och lit,

Mig lyd och älska med all flit.

Herre förbarma dig.

Mitt helga namn missbruka ej,

Ditt tal skall vara ja och nej.

Åkalla mig i nödens stund

Och prisa mig av hjärtats grund.

Herre förbarma dig.

Min vilodag du helge väl

Till sabbatsro för kropp och själ.

Ditt eget verk låt vila då,

Att jag uti dig verka må.

Herre förbarma dig.

Och hedra fader, moder så, 

Att hjälp och tröst av dig de få,

På det du länge och i ro

I ditt beskärda land må bo.

Herre förbarma dig.

Stå inte efter nästans liv,

Men undfly vrede, hat och kiv.

Sök själv ej hämd, ha tålamod.

Var också mot din ovän god.

Herre förbarma dig.

Mot köttslig lusta var på vakt. 

Låt ej begärelsen få makt.

Och trogen mot din maka var,

Som Herren Gud dig givit har.

Herre förbarma dig.

Du skall ock all slags tjuvnad fly,

Allt ocker svek bedrägeri.

Själv uppå ärligt sätt dig föd

Och hjälp din nästa i hans nöd.

Herre förbarma dig.

Falskt vittnesbörd ej heller bär,

Håll sanning mot din nästa kär,

Hans goda namn tag i försvar,

Och med hans brist fördragsam var.

Herre förbarma dig.

Din nästas hustru, hus och hem
Begär ej, ha ej lust till dem,
Men gör emot en annan så,

Som du vill att dig själv skall gå.

Herre förbarma dig.

Gud dessa bud oss givit har,

Att synden må bli uppenbar,

Och lärt oss, hur han tjänas skall,

Att vi må akta oss för fall.

Herre förbarma dig.

Förläna Gud oss all vår dag 

Att leva efter denna lag.

Hans Ande hjälper oss därtill

Att alltid göra som han vill.

Herre förbarma dig.

Luthersk psalmbok 757

Martin Luther (1483-1546)

Olaus Petri (1493-1552)

Per Jonsson (1928-1998)

Gudsmannen Mose bön i Psaltaren 90:

Herre, du är vår tillflykt från släkte till släkte.

Förrän bergen blev till och du frambragte jorden och världen,

ja, från evighet till evighet är du , o Gud.

Du låter människorna vända åter till stoft,

du säger: "Vänd åter, ni människors barn."

Ty tusen år är i dina ögon som den dag, som framgick i går,

och som en nattväkt.

Du sköljer dem bort, de är som en sömn.

Om morgonen liknar de gräset, som frodas;

det blomstrar upp och frodas om morgonen,

men om aftonen avhugges det och förvissnar.

Ty vi förgår genom din vrede,

och genom din förtörnelse rycks vi plötsligt bort.

Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Därför  försvinner alla våra dagar genom 

din förgrymmelse,

vi räknar våra år som en suck.

Vårt liv vara sjuttio år

eller åttio år, om det blir långt;

och när det är som bäst, är

det möda och fåfänglighet,

ty det går snart förbi, likasom 

flög vi bort.

Vem besinnar din vredes makt

och din förgrymmelse så att

han fruktar dig?

Lär oss betänka hur få våra dagar är,

så vi får visa hjärtan.

Herre, vänd årter, Hur länge?

Förbarma dig över dina tjänare.

Mätta oss med din nåd,

när morgonen gryr,

så vill vi jubla och vara 

glada i alla våra livsdagar.

Ge oss glädje så många dagar som du plågat oss,

så många år som vi lidit olycka.

Låt dina gärningar uppenbarades för dina tjänare

och din härlighet över deras barn.

Och Herrens, vår Guds, ljuvlighet kom över oss.

Må du främja för oss våra händers verk;

ja, våra händers verk främjar du.