Profeten Moses himmelska födelsedag

Hör här de helga tio bud, 

Som Moses genom Herren Gud 

Oss gav på berget Sinai. 

Guds lag i dem undfingo vi. 

Herre förbarma dig.

Ej någon Gud, är utom mig, 

För andra gudar vakta dig. 

Till mig sätt all din tro och lit,

Mig lyd och älska med all flit.

Herre förbarma dig.

Mitt helga namn missbruka ej,

Ditt tal skall vara ja och nej.

Åkalla mig i nödens stund

Och prisa mig av hjärtats grund.

Herre förbarma dig.

Min vilodag du helge väl

Till sabbatsro för kropp och själ.

Ditt eget verk låt vila då,

Att jag uti dig verka må.

Herre förbarma dig.

Och hedra fader, moder så, 

Att hjälp och tröst av dig de få,

På det du länge och i ro

I ditt beskärda land må bo.

Herre förbarma dig.

Stå inte efter nästans liv,

Men undfly vrede, hat och kiv.

Sök själv ej hämd, ha tålamod.

Var också mot din ovän god.

Herre förbarma dig.

Mot köttslig lusta var på vakt. 

Låt ej begärelsen få makt.

Och trogen mot din maka var,

Som Herren Gud dig givit har.

Herre förbarma dig.

Du skall ock all slags tjuvnad fly,

Allt ocker svek bedrägeri.

Själv uppå ärligt sätt dig föd

Och hjälp din nästa i hans nöd.

Herre förbarma dig.

Falskt vittnesbörd ej heller bär,

Håll sanning mot din nästa kär,

Hans goda namn tag i försvar,

Och med hans brist fördragsam var.

Herre förbarma dig.

Din nästas hustru, hus och hem
Begär ej, ha ej lust till dem,
Men gör emot en annan så,

Som du vill att dig själv skall gå.

Herre förbarma dig.

Gud dessa bud oss givit har,

Att synden må bli uppenbar,

Och lärt oss, hur han tjänas skall,

Att vi må akta oss för fall.

Herre förbarma dig.

Förläna Gud oss all vår dag 

Att leva efter denna lag.

Hans Ande hjälper oss därtill

Att alltid göra som han vill.

Herre förbarma dig.

Luthersk psalmbok 757

Martin Luther (1483-1546)

Olaus Petri (1493-1552)

Per Jonsson (1928-1998)

Gudsmannen Mose bön i Psaltaren 90:

Herre, du är vår tillflykt från släkte till släkte.

Förrän bergen blev till och du frambragte jorden och världen,

ja, från evighet till evighet är du , o Gud.

Du låter människorna vända åter till stoft,

du säger: "Vänd åter, ni människors barn."

Ty tusen år är i dina ögon som den dag, som framgick i går,

och som en nattväkt.

Du sköljer dem bort, de är som en sömn.

Om morgonen liknar de gräset, som frodas;

det blomstrar upp och frodas om morgonen,

men om aftonen avhugges det och förvissnar.

Ty vi förgår genom din vrede,

och genom din förtörnelse rycks vi plötsligt bort.

Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

Därför  försvinner alla våra dagar genom 

din förgrymmelse,

vi räknar våra år som en suck.

Vårt liv vara sjuttio år

eller åttio år, om det blir långt;

och när det är som bäst, är

det möda och fåfänglighet,

ty det går snart förbi, likasom 

flög vi bort.

Vem besinnar din vredes makt

och din förgrymmelse så att

han fruktar dig?

Lär oss betänka hur få våra dagar är,

så vi får visa hjärtan.

Herre, vänd årter, Hur länge?

Förbarma dig över dina tjänare.

Mätta oss med din nåd,

när morgonen gryr,

så vill vi jubla och vara 

glada i alla våra livsdagar.

Ge oss glädje så många dagar som du plågat oss,

så många år som vi lidit olycka.

Låt dina gärningar uppenbarades för dina tjänare

och din härlighet över deras barn.

Och Herrens, vår Guds, ljuvlighet kom över oss.

Må du främja för oss våra händers verk;

ja, våra händers verk främjar du.