Justus Jonas himmelska födelsedag

Idag den 9 oktober ihågkommer den evangelisk-katolska kristenheten Justus Jonas eller Jodocus Koch, som var hans ickelatiniserade namn, insomnande i Herren år 1555. I likhet med många retoriskt skickliga herdar och tjänare i den apostoliska kyrkan var Koch jurist, jämför honom gärna med med den store ortodoxe kyrkofadern Johannes Chrysostomus. Sin utbildning fick han tack vare ett intresse för Erasmus av Rotterdam och bibelhumanismen och blev Martin Luthers främste medarbetare i översättningen av den Heliga Skrift från grundspråken, hebreiska och grekiska till tyska under Luthers år på Wartburg. En tanke jag har haft rörande de översättningsprinciper som utvecklades under bibelhumanismens tid finns framtagna av doktoranden och forskaren Josef Eskhult. Det vore spännande att utröna vilken betydelse den antika konferensen i Jamnia hade för reformatorernas syn på skriftens kanon. Uppenbart är att det förekommit olika syn på vad som var prolegomena, antilegomena, inom den apostoliska kristenheten, men att kristenheten i väst inte sällan gjort oss beroende av heretikern Marcions minimalistiska kanonförståelse trots att somliga östliga biskopar varit betydligt mer inklusiva i synen på antilegomena och de gammaltestamentliga apokryfa och pseudopigrafer som där citeras.

Martin och Birgitta

I vår evangelisk-katolska kristenhet har andra människors kallelser till Guds rike varit starkt beroende av stora sympatier och antipatier. Mellan S.t Martin av Wittenberg och S.ta Birgitta av Vadstena skiljer sig 180 år med avseende på deras jordiska existensers början. Deras livstid präglas idéhistoriskt av att vila mycket på den strömning som fått beteckningen nominalism, som beror på Wilhelm av Occams filosofi, där de språkliga ljudens realistiska betydelse fått ge vika för en uppfattning att ord bara är tillfälliga namn, s.k. nomen vars betydelse inte kan realistiskt sättas in i ett språk med en idiomatisk syntax och semantik.



Nominalismen är alltså en strömning i västerlandets språkhistoria som i vår tid vätter mot den s.k. hypermoderna uppfattningen, den som brukar kallas postmodernism. Denna språkanvändning är subjektiv och kan vara väldigt oxymorfistisk i den meningen att inga objektiva apodiktiska sanningar får hävdas existera utanför det mänskliga medvetandet. Jämför Ludwig Wittgensteins syllogism "Om det man inte kan tala om, därom måste man tiga".

Mot den nominalistiska och postmoderna hydra till filosofi dekonstruktionen av den klassiska realistiska universalfilosofin hade både S.ta Birgitta och Martin av Wittenberg reagerat på med förfäran och avsmak. Den omintetgör i sin yttersta konsekvens möjligheten att förstå människan som skapad till Guds avbild och omkullkastar hela den antropologi som kännetecknat den teologi, vars källa är de Gudomliga skrifternas epifania.

I vår tid bedöms ofta Europas skyddshelgon S.ta Birgitta utifrån en neuropsykiatrisk, biologistisk och darwinistisk epistemologi. Då hävdas hennes uppenbarelser vara utslag av okontrollerade synapsreaktioner i hjärnan, som kunde ta sig uttryck i luktperceptioner som finns beskrivna i de kodex där hennes biktfader nedtecknade hennes inre lokutioner. Att dessa uppenbarelser väcker uppmärksamhet i vår tid beror mycket på att deras teologi är kristen och inte hednisk. Birgittas kritik av sin samtids kungar och kyrka bär vittnesbörd om hennes profetiska kallelse, på samma sätt som den 1500-talska kyrkas behov av reform fick sin väl förtjänta profetgestalt i Martin av Wittenberg.

För att hedra S.ta Birgitta vill jag citera en dikt om henne jag fann på Internet:

Det kommer en pilgrim från Folkungaland den heliga graven att söka. Den Helga Birgitta det är som går fram igenom en värld full av synder och skam till Kristus, sin himmelske brudgum.

Det kommer en skara från Svenskarnas land till graven i Vadstena kyrka. Birgitta, ditt minne skall giva oss kraft att kämpa oss fram genom tidernas natt till Kristus, vår himmelska brudgum.

Och skaran skall samlas för tronen en gång till högtid i himmelens salar, där, lösta från jordlivets sorger och tvång, vi sjunga vår höga och jublande sång till Kristus, vår himmelske brudgum.

In principio Deus creavit celum et terram

I begynnelsen skapade Gud himmelen och jorden och Herrens Ande svepte fram över vattenmassorna. Och Gud såg allt det, som han hade skapat, att det var mycket gott.

Till det goda Gud skapade hör änglarna, Guds sändebud som tjänar Guds rättfärdigförklarade mänsklighet i tron på Jesus Kristus.

Idag minns den kristna kyrkan den helige ärkeängeln Mikael. I sin egenskap av skapad budbärare åt Herren har han en viktig funktion i liturgin som pågår inför Guds tron i himmelen. I det gamla antifonalet från Bygdeå i Västerbotten lyder Mikaelidagens liturgiska text:

Det uppstod en tystnad i himmelen, när draken gav sig i strid med Mikael, ärkeängelen. Och då hördes en röst ifrån många tusenden, som sade: Frälsning, ära och styrka tillkommer Gud, den Allsmäktige.

Havet skakade och jorden skalv, när ärkeängelen Mikael steg ned ifrån himmelen. Det är ett hållbart ord och i allt värt att mottagas, att Mikael, ärkeängelen, utkämpade en strid med djävulen. Tack vare Guds nåd kunde han vinna seger i himmelen. Och den gamle fienden fick lida ett stort nederlag. Mikael, ärkeängel, må du komma för att bistå Guds folk.

Johannes Brenz himmelska födelsedag

Idag den 11 september kan vi reformatoriskt sinnade kristna glädjas över att prästen och anhängare till den store vägvisaren, starjets Martin Luther, fick ingå i sin Herres glädje. Johannes Brenz var hans namn och han var teolog i Württenberg. Under 1548 års riksdag i Augsburg slogs det av den ceasaropapistiska överheten fast att kyrkan skulle hålla sig till den lagtext som kallades Augsburger Interim, där kyrkans präster lovades behålla sina äktenskap, samt fortsätta dela ut Kristi kropp och blod också till lekmännen. Bland de teologer som motsatte sig de romerska sedvänjor som påbjöds i Interim hörde Johannes Brenz, som för sitt liv fick fly till Stuttgart, där han höll sig gömd i två veckor. Gud ordnade dock för honom så att han inte behövde svälta ihjäl under sin exil från Württenberg, genom att en höna kom till hans gömställe och varje dag lade ett ägg.

Johannes Brenz var en praktisk kyrkoman som visade stor kärlek till de kristna som under hans kallelse varken hade funnit plats i de protestantiska denominationernas församlingar, bland annat de s.k. anabaptisterna, vilket visade sig på några olika sätt. Bland annat kom han under 1530-talet att delta i en konferens där bildernas betydelse avhandlades. Här var han tydligt påverkad av den ikonoklasm som de mer radikala reformivrarna förespråkade, när han krävde de heliga bildernas avskaffande.



Trots sin ikonoklastiska inställning, var Johannes Brenz en kyrkans tjänare när han i sin Frankfurtkatekes från 1551, med namnet Catechismus pia et utile explicatione illustratus, From katekes, med förklaringar och illustrationer, skapade en ortodox sammanfattning av tron som många generationer kristna kunde åtnjuta undervisning ifrån. Under sina sista levnadsår kom Johannes Brenz att ägna reformationens förlorade barn i de östliga regionerna i det Tysk-Romerska riket, där en del slaviska böcker hade kommit ut.

En sammanfattning av Johannes Brenz bekännarens kallelse och liv finns samlad här.

S:t Matteus evangelisk lutherska församlings 38-årsdag

Idag den andra september infaller konstitueringen av S:t Matteus evangelisk lutherska församling i Uppsala 1973. Jag vill passa på och önska församlingens tjänare och tjänarinnor en god 38-årsdag med en relief av S:t Matteus evangelisten jag tillverkade under 2000-talets början.



Citarar dagens nytestamentliga text ur Luthersk kyrkokalender:
S:t Johannes evangelium 15:12-27

"Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ger er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin Herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar mig hatar också min Fader. Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning. När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

Jag önskar församlingens medarbetare lycka och framgång med era händers verk, Psaltaren 90:17 under den kommande kyrkhelgen.

St. Rufus himmelska födelsedag

Idag den 27 augusti och i morgon får vår lutherska församling besök av en Herrens tjänare, som ska föreläsa över den Heliga Skrift för oss. Det ska bli roligt att ta emot en sådan gåva från Herren nu i samband med terminstarten av min nuvarande kallelse att vara vokalmusiker i Umeå studentkör.

Enligt vissa kyrkohistoriska uppgifter jag kommit över är detta den dag på kyrkoåret som brukar anses vara en av S:t Pauli medarbetare Rufus i Roms himmelska födelsedag. Rufus och hans mor verkar ha stått S:t Paulus nära i Romarbrevets 16 kapitel säger aposteln följande: Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.



Lovad vare Jesus Kristus för en sådan vänskap mellan Paulus och Rufus, som tjänade kyrkan enligt den kallelse han fick tillsammans med sin mor!

Martin Luther om Guds moder Jungfru Maria

I den lutherska kyrkan undervisas det en hel del om Jungfru Maria, Jesu mor. Martin Luther predikar om Maria 1537-1539, att hon förblev en jungfru, i sin utläggning av Johannesevangeliets första fyra kapitel.

Luther kallar Maria "Guds Moder": "Gud säger . . .'Marias Son är Min ende Son.'

"Gud fick inte sin Gudomlighet från Maria; men av det följer inte att det är fel att säga att Gud föddes av Maria, att Gud är Marias Son, och att Maria är Guds Moder... Hon är den sanna Modern till Gud och Bärare av Gud . . . Maria ammade Gud, vaggade Gud till sömn, ordnade bröd och soppa för Gud, etc."

"För Gud och mänska är en person, en Krist, en Son, en Jesus, inte två Kristus ... precis som din son inte är två söner ... även om han har två naturer, kropp och själ, kroppen från dig, och själen från Gud allena. (Om Koncilierna och Kyrkan, 1539).

Martin Luther hade också detta att säga om vördnaden för Guds moder (gr. Theotokos): "Vördnaden av Maria är inskriven i djupet av det mänskliga hjärtat." (Predikan, September, 1522).

"Hon är den högsta kvinnan och den ädlaste stenen i Kristendomen efter Kristus ... Hon är nobelhet, visdom och helighet personifierad. Vi kan aldrig hedra henne nog." (Predikan, julen, 1531).

Vad är, enligt Luther, relationen mellan Jungfru Maria och oss? "Det är trösten och den överflödande godheten från Gud, att människan kan jubla över en sådan skatt. Maria är hans Moder, Kristus är hans Broder, Gud är hans Fader. (Predikan, julen, 1522).

"Vår bön skulle inkludera Guds Moder ... Vad Var hälsad Maria säger är att all ära ska ges till Gud, genom att använda dessa ord: 'Var hälsad Maria, du högt benådade, Herren är med Dig, Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är Frukten av Ditt Sköte, Jesus Kristus. Amen!" Ser du att dessa ord inte berör bön men endast med att ge pris och ära. Vi kan använda Var hälsad Maria som en meditation i vilken vi reciterar vilken nåd Gud har givit henne. För det andra, skulle vi lägga till en önskan att alla lär känna henne och respektera henne...
(Personlig Bönebok, 1522).

Enligt evangelisten Johannes fick Jungfru Maria ansvar för honom som sin son och Johannes henne som sin mor. I Efesus där kyrkohistorien anger den ort där S:t Johannes dog en naturlig död anses även Maria ha dött. Till berättelsen om jungfru Marie himmelska födelsedag hör ikonen som vittnar om denna händelse, där flera av kyrkans biskopar, präster och lärare var närvarande. Den kallas Theotokos insomnande:



Det heliga kors vår Herre han bar, Hans blodiga sår, hans död för envar, Den bittra pina som han fick lida, Därav allena vi frälsning bida.

Själv Jungfru Maria, Moder till Krist, Som alla Guds Helgon hon förvisst Av idel nåd blott salig blivit För Jesu skull, som sig utgivit.

All ära och pris ske Herren, vår Gud, Som sände sin Son med fridens bud. I nåd han lede oss allesamman Att frukta och älska honom. Amen.
(Luthersk psalmbok 877:1-3, Morten Hegelund +1565)