Lutherdagar i Norrköping

Under helgen som gick, besökte bloggaren Lutherska församlingen i Stockholmsområdets tre dagars öppen konferens om reformationen och dess betydelse idag.

Konferensen öppnades av teologen och prästen Gunnar Edwardsson som redogjorde för reformatorns tidiga kallelse och ingång i den utbildningsfilosofi som präglade renässansen, den som kallas via moderna och som hämtade sin inspiration från William av Occam och hans s.k. nominalism som i motsättning till den medeltida skolastiken betonade den heliga Skrift som enda kunskapskälla i det som rör Gud.

Watch live streaming video from lutherska at livestream.com Broadcast starts at 46:47

En utställning från Lutherjubiléet 1983 fanns att beskåda tack vare Gunnar och hans hustrus väl genomförda arbete till Ljungby bibliotek från reformatorns 500-årsminne.

På lördagen var konferensens schema mycket väl fyllt, med följande föreläsningar/programpunkter:

Lars Borgström: Om en kristen människas frihet
Ingemar Andersson: Om kyrkans babyloniska fångenskap
Sten Rydh: Vinkelmässan och prästvigningen
Sten Rydh: Om kyrkan och koncilierna
Edward Brockwell: Nattvardsskrifterna från 1527-1528
Gunnar Edwardsson: Luthers utläggning av 51 psalmen
Bertil Waldemarsson: Något om luthersk psalmskatt – vi sjunger reformationspsalmer.
Under den här punkten fick undertecknad spela och sjunga några lutherska koraler i sättning för orgel, cello, viola, tvärflöjt samt fyra trumpeter. Det var roligt. Förhoppningsvis återkommer denna programpunkt under några kommande Lutherdagar i framtiden. En ödmjuk önskan vore ett fokus på den musik som Luther lärt sig genom den bibliska antropologi som uttrycks så fint i hans utläggning av Marias lovsång - Magnificat. Varför inte prova på hans sköna koralvariation av Nunc Dimittis, Simeons lovsång?

Vidare följde på lördagen följande föreläsning:
Edward Brockwell: Något om C.F.W. Walther–200 år sedan hans födelse 25 oktober 1811.

Sist på lördagen visades en film från den Lutherresa som mina föräldrar och några vänner till dem gjorde i juni 2011 mellan Kristi himmelsfärds dag och Sveriges nationaldag. Filmen var fint inramad med musik vald av vår eminente orgelmusikant Berthold Nilsson.

Söndagen bjöd på flera intressanta samtal kring Lutherdagarna ett arv som förpliktar och här visade sig många teologiskt viktiga frågor ha både sina frågeställare och till viss utsträckning sakkunnigt reflekterande teologer.

En personlig reflektion jag som violamusikant och sångare kan lägga på det samtal som uppstod rörande 1800-talets svenska lutherkoraler är att oavsett våra personliga preferenser kring det som rör Lutherdomens musikaliska arv från reformationen, har mycket av den rådande forskningen inom sentiken, förklarat vilken musik som bäst lämpar sig för katekesstudier och vilken som bäst passar för lovsång i kyrkans gemensamma liturgi. Kanske är det så att den tidiga barockmusiken som blev en del av den lutherska koralstilen med sina rytmiska synkoper i musiken pekar på den möjlighet via moderna har att spränga sönder den traditionella liturgiska enhetsmusik som den västerländska kristna kyrkan ärvt från Ambrosius och Gregorius tid. Det vore intressant att ta del av en föreläsning i ämnesområdet liturgik och sentik som kunde illustrera Luthers två mässor på 1520-talet: Formulae Missa från 1525 och Deutsche Messe från 1526. Till exempel kunde Luthers desvärre bortglömda Sanctus ur profeten Jesajas bokrulle, som blivit älskad av troende människor utanför Skandinavien, t.ex. i Baltikum återfå sin plats där anamnesen brukar återfinnas i vissa lokala liturgier.

Den efterreformatoriska tiden har ju bjudit på en hel del välkomponerad musik i kyrkans tjänst och min förhoppning är att det apolloniska uttrycket i musiken från evangelisk-katolska tonsättare även i vår egen tid skulle kunna komma till sin rätt på kommande Lutherdagar i Norrköping.

Min personliga favorit av 1800-talets tonsättare på lutherskt område är utan att tveka Felix Mendelssohn-Bartholdy. Hans psaltarmotetter är bland det vackraste som har skrivits under romantiken. Vår Herre tog ju till sig både Felix (38 år gammal) och hans syster Fanny (42 år gammal) i relativt unga år. Bland tonsättare som skrev för svenska språket hör Ludvig Norman vars motett: Jordens oro viker, hör till en text av Johan Olof Wallin. Det är en skön musik, vars framförande jag var med om när Kammarkören Sångkraft och Umeå studentkör hösten 2010 bland annat uppförde Frank Martins mässa för dubbelkör under Tomas Pleje och Leif Åkessons ledning.



Till sist vill jag skriva en rad om en ny film som har kommit ut i år. Den handlar enligt pastor Edward Brockwell om Amerikas Luther.
Carl Ferdinand Wilhelm Walther

En stor eloge riktas till familjen Waldemarsson & medlemmar i Lutherska församlingen från Stockholmsområdet som gjorde dessa dagar möjliga!
Soli Deo Gloria!

Justus Jonas himmelska födelsedag

Idag den 9 oktober ihågkommer den evangelisk-katolska kristenheten Justus Jonas eller Jodocus Koch, som var hans ickelatiniserade namn, insomnande i Herren år 1555. I likhet med många retoriskt skickliga herdar och tjänare i den apostoliska kyrkan var Koch jurist, jämför honom gärna med med den store ortodoxe kyrkofadern Johannes Chrysostomus. Sin utbildning fick han tack vare ett intresse för Erasmus av Rotterdam och bibelhumanismen och blev Martin Luthers främste medarbetare i översättningen av den Heliga Skrift från grundspråken, hebreiska och grekiska till tyska under Luthers år på Wartburg. En tanke jag har haft rörande de översättningsprinciper som utvecklades under bibelhumanismens tid finns framtagna av doktoranden och forskaren Josef Eskhult. Det vore spännande att utröna vilken betydelse den antika konferensen i Jamnia hade för reformatorernas syn på skriftens kanon. Uppenbart är att det förekommit olika syn på vad som var prolegomena, antilegomena, inom den apostoliska kristenheten, men att kristenheten i väst inte sällan gjort oss beroende av heretikern Marcions minimalistiska kanonförståelse trots att somliga östliga biskopar varit betydligt mer inklusiva i synen på antilegomena och de gammaltestamentliga apokryfa och pseudopigrafer som där citeras.

Martin och Birgitta

I vår evangelisk-katolska kristenhet har andra människors kallelser till Guds rike varit starkt beroende av stora sympatier och antipatier. Mellan S.t Martin av Wittenberg och S.ta Birgitta av Vadstena skiljer sig 180 år med avseende på deras jordiska existensers början. Deras livstid präglas idéhistoriskt av att vila mycket på den strömning som fått beteckningen nominalism, som beror på Wilhelm av Occams filosofi, där de språkliga ljudens realistiska betydelse fått ge vika för en uppfattning att ord bara är tillfälliga namn, s.k. nomen vars betydelse inte kan realistiskt sättas in i ett språk med en idiomatisk syntax och semantik.



Nominalismen är alltså en strömning i västerlandets språkhistoria som i vår tid vätter mot den s.k. hypermoderna uppfattningen, den som brukar kallas postmodernism. Denna språkanvändning är subjektiv och kan vara väldigt oxymorfistisk i den meningen att inga objektiva apodiktiska sanningar får hävdas existera utanför det mänskliga medvetandet. Jämför Ludwig Wittgensteins syllogism "Om det man inte kan tala om, därom måste man tiga".

Mot den nominalistiska och postmoderna hydra till filosofi dekonstruktionen av den klassiska realistiska universalfilosofin hade både S.ta Birgitta och Martin av Wittenberg reagerat på med förfäran och avsmak. Den omintetgör i sin yttersta konsekvens möjligheten att förstå människan som skapad till Guds avbild och omkullkastar hela den antropologi som kännetecknat den teologi, vars källa är de Gudomliga skrifternas epifania.

I vår tid bedöms ofta Europas skyddshelgon S.ta Birgitta utifrån en neuropsykiatrisk, biologistisk och darwinistisk epistemologi. Då hävdas hennes uppenbarelser vara utslag av okontrollerade synapsreaktioner i hjärnan, som kunde ta sig uttryck i luktperceptioner som finns beskrivna i de kodex där hennes biktfader nedtecknade hennes inre lokutioner. Att dessa uppenbarelser väcker uppmärksamhet i vår tid beror mycket på att deras teologi är kristen och inte hednisk. Birgittas kritik av sin samtids kungar och kyrka bär vittnesbörd om hennes profetiska kallelse, på samma sätt som den 1500-talska kyrkas behov av reform fick sin väl förtjänta profetgestalt i Martin av Wittenberg.

För att hedra S.ta Birgitta vill jag citera en dikt om henne jag fann på Internet:

Det kommer en pilgrim från Folkungaland den heliga graven att söka. Den Helga Birgitta det är som går fram igenom en värld full av synder och skam till Kristus, sin himmelske brudgum.

Det kommer en skara från Svenskarnas land till graven i Vadstena kyrka. Birgitta, ditt minne skall giva oss kraft att kämpa oss fram genom tidernas natt till Kristus, vår himmelska brudgum.

Och skaran skall samlas för tronen en gång till högtid i himmelens salar, där, lösta från jordlivets sorger och tvång, vi sjunga vår höga och jublande sång till Kristus, vår himmelske brudgum.

In principio Deus creavit celum et terram

I begynnelsen skapade Gud himmelen och jorden och Herrens Ande svepte fram över vattenmassorna. Och Gud såg allt det, som han hade skapat, att det var mycket gott.

Till det goda Gud skapade hör änglarna, Guds sändebud som tjänar Guds rättfärdigförklarade mänsklighet i tron på Jesus Kristus.

Idag minns den kristna kyrkan den helige ärkeängeln Mikael. I sin egenskap av skapad budbärare åt Herren har han en viktig funktion i liturgin som pågår inför Guds tron i himmelen. I det gamla antifonalet från Bygdeå i Västerbotten lyder Mikaelidagens liturgiska text:

Det uppstod en tystnad i himmelen, när draken gav sig i strid med Mikael, ärkeängelen. Och då hördes en röst ifrån många tusenden, som sade: Frälsning, ära och styrka tillkommer Gud, den Allsmäktige.

Havet skakade och jorden skalv, när ärkeängelen Mikael steg ned ifrån himmelen. Det är ett hållbart ord och i allt värt att mottagas, att Mikael, ärkeängelen, utkämpade en strid med djävulen. Tack vare Guds nåd kunde han vinna seger i himmelen. Och den gamle fienden fick lida ett stort nederlag. Mikael, ärkeängel, må du komma för att bistå Guds folk.

Johannes Brenz himmelska födelsedag

Idag den 11 september kan vi reformatoriskt sinnade kristna glädjas över att prästen och anhängare till den store vägvisaren, starjets Martin Luther, fick ingå i sin Herres glädje. Johannes Brenz var hans namn och han var teolog i Württenberg. Under 1548 års riksdag i Augsburg slogs det av den ceasaropapistiska överheten fast att kyrkan skulle hålla sig till den lagtext som kallades Augsburger Interim, där kyrkans präster lovades behålla sina äktenskap, samt fortsätta dela ut Kristi kropp och blod också till lekmännen. Bland de teologer som motsatte sig de romerska sedvänjor som påbjöds i Interim hörde Johannes Brenz, som för sitt liv fick fly till Stuttgart, där han höll sig gömd i två veckor. Gud ordnade dock för honom så att han inte behövde svälta ihjäl under sin exil från Württenberg, genom att en höna kom till hans gömställe och varje dag lade ett ägg.

Johannes Brenz var en praktisk kyrkoman som visade stor kärlek till de kristna som under hans kallelse varken hade funnit plats i de protestantiska denominationernas församlingar, bland annat de s.k. anabaptisterna, vilket visade sig på några olika sätt. Bland annat kom han under 1530-talet att delta i en konferens där bildernas betydelse avhandlades. Här var han tydligt påverkad av den ikonoklasm som de mer radikala reformivrarna förespråkade, när han krävde de heliga bildernas avskaffande.



Trots sin ikonoklastiska inställning, var Johannes Brenz en kyrkans tjänare när han i sin Frankfurtkatekes från 1551, med namnet Catechismus pia et utile explicatione illustratus, From katekes, med förklaringar och illustrationer, skapade en ortodox sammanfattning av tron som många generationer kristna kunde åtnjuta undervisning ifrån. Under sina sista levnadsår kom Johannes Brenz att ägna reformationens förlorade barn i de östliga regionerna i det Tysk-Romerska riket, där en del slaviska böcker hade kommit ut.

En sammanfattning av Johannes Brenz bekännarens kallelse och liv finns samlad här.

S:t Matteus evangelisk lutherska församlings 38-årsdag

Idag den andra september infaller konstitueringen av S:t Matteus evangelisk lutherska församling i Uppsala 1973. Jag vill passa på och önska församlingens tjänare och tjänarinnor en god 38-årsdag med en relief av S:t Matteus evangelisten jag tillverkade under 2000-talets början.



Citarar dagens nytestamentliga text ur Luthersk kyrkokalender:
S:t Johannes evangelium 15:12-27

"Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ger er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin Herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar mig hatar också min Fader. Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning. När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

Jag önskar församlingens medarbetare lycka och framgång med era händers verk, Psaltaren 90:17 under den kommande kyrkhelgen.

St. Rufus himmelska födelsedag

Idag den 27 augusti och i morgon får vår lutherska församling besök av en Herrens tjänare, som ska föreläsa över den Heliga Skrift för oss. Det ska bli roligt att ta emot en sådan gåva från Herren nu i samband med terminstarten av min nuvarande kallelse att vara vokalmusiker i Umeå studentkör.

Enligt vissa kyrkohistoriska uppgifter jag kommit över är detta den dag på kyrkoåret som brukar anses vara en av S:t Pauli medarbetare Rufus i Roms himmelska födelsedag. Rufus och hans mor verkar ha stått S:t Paulus nära i Romarbrevets 16 kapitel säger aposteln följande: Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.



Lovad vare Jesus Kristus för en sådan vänskap mellan Paulus och Rufus, som tjänade kyrkan enligt den kallelse han fick tillsammans med sin mor!