O Antifoner i advent

O VISHET, som har utgått från den Högstes mun och når från världens ena ända till den andra, du som styr allt med kraft och mildhet: kom och lär oss vishetens väg!


O ADONAI, Herren över Israels hus, du som uppenbarade dig för Mose i den brinnande busken och gav honom lagen på Sinai berg: kom och fräls oss med din utsträckta arm!

O JESSE ROT OCH TELNING, som står som ett banér för folken, inför vilken konungarna skall förstummas, som folken skall tillbedja: kom och befria oss, dröj inte!


O DAVIDS NYCKEL och spiran över Israels hus, du upplåter och ingen kan tillsluta; du tillsluter och ingen kan upplåta: kom och för ut ur fängelset den bundne, som sitter i mörker och dödsskugga!


O SOLUPPGÅNG, det eviga livets ljus och rättfärdighetens sol: kom och upplys dem, som sitter i mörker och dödsskugga!


O FOLKENS KONUNG, du efterlängtade, hörnstenen, som av de båda gör ett: kom och fräls människan som du har format av ler!


O IMMANUEL, vår Konung och laggivare, folkens längtan och deras Frälsare: kom och fräls oss, Herre vår Gud!

O-antifonerna, bönerna i advent
Sedan mycket gammalt har man i kristenheten under sista veckan i advent bett de s.k. O-antifonerna, riktade till Kristus. Sitt namn har de fått av att de alla börjar på O. Man ber en bön för varje dag från den 17 december. Estländaren Arvo Pärt har tonsatt den tyska texten, som skiljer sig i några vändningar från den svenska översättning prästen Per Jonsson gjorde i sin Lutherska psalmbok från 1996.

Julkonserter med Umeå studentkör

I helgen kommer Umeå Studentkör att göra sina traditionella julkonserter i Ålidhemkyrkan under Tomas Plejes ledning. Då kommer att framföras musik av bland annat följande tonsättare:

Zoltan Kodaly (1943) Veni Emanuel
Joseph Gabriel Rheinberger (1893) Prope est Dominus
Alfred Burt Nigh Bethlehem
Anders Öhrwall Härlig är jorden, Nu tändas tusen juleljus
Jean Sibelius Julvisa "Giv mig ej glans" i arrangemang av Ulf Lundmark
Otto Olssons Gammal julvisa "Guds Son är född"
Jonathan Rathbone Angels from the Realms of Glory
Jan-Åke Hillerud & Helene Stureborg Staffansmaraton
Karin Rehnqvist Var inte rädd för mörkret
Paul Nash Quelle est cette odeur?

Hjärtligt välkommen!
www.umeastudentkor.se

Lutherdagar i Norrköping

Under helgen som gick, besökte bloggaren Lutherska församlingen i Stockholmsområdets tre dagars öppen konferens om reformationen och dess betydelse idag.

Konferensen öppnades av teologen och prästen Gunnar Edwardsson som redogjorde för reformatorns tidiga kallelse och ingång i den utbildningsfilosofi som präglade renässansen, den som kallas via moderna och som hämtade sin inspiration från William av Occam och hans s.k. nominalism som i motsättning till den medeltida skolastiken betonade den heliga Skrift som enda kunskapskälla i det som rör Gud.

Watch live streaming video from lutherska at livestream.com Broadcast starts at 46:47

En utställning från Lutherjubiléet 1983 fanns att beskåda tack vare Gunnar och hans hustrus väl genomförda arbete till Ljungby bibliotek från reformatorns 500-årsminne.

På lördagen var konferensens schema mycket väl fyllt, med följande föreläsningar/programpunkter:

Lars Borgström: Om en kristen människas frihet
Ingemar Andersson: Om kyrkans babyloniska fångenskap
Sten Rydh: Vinkelmässan och prästvigningen
Sten Rydh: Om kyrkan och koncilierna
Edward Brockwell: Nattvardsskrifterna från 1527-1528
Gunnar Edwardsson: Luthers utläggning av 51 psalmen
Bertil Waldemarsson: Något om luthersk psalmskatt – vi sjunger reformationspsalmer.
Under den här punkten fick undertecknad spela och sjunga några lutherska koraler i sättning för orgel, cello, viola, tvärflöjt samt fyra trumpeter. Det var roligt. Förhoppningsvis återkommer denna programpunkt under några kommande Lutherdagar i framtiden. En ödmjuk önskan vore ett fokus på den musik som Luther lärt sig genom den bibliska antropologi som uttrycks så fint i hans utläggning av Marias lovsång - Magnificat. Varför inte prova på hans sköna koralvariation av Nunc Dimittis, Simeons lovsång?

Vidare följde på lördagen följande föreläsning:
Edward Brockwell: Något om C.F.W. Walther–200 år sedan hans födelse 25 oktober 1811.

Sist på lördagen visades en film från den Lutherresa som mina föräldrar och några vänner till dem gjorde i juni 2011 mellan Kristi himmelsfärds dag och Sveriges nationaldag. Filmen var fint inramad med musik vald av vår eminente orgelmusikant Berthold Nilsson.

Söndagen bjöd på flera intressanta samtal kring Lutherdagarna ett arv som förpliktar och här visade sig många teologiskt viktiga frågor ha både sina frågeställare och till viss utsträckning sakkunnigt reflekterande teologer.

En personlig reflektion jag som violamusikant och sångare kan lägga på det samtal som uppstod rörande 1800-talets svenska lutherkoraler är att oavsett våra personliga preferenser kring det som rör Lutherdomens musikaliska arv från reformationen, har mycket av den rådande forskningen inom sentiken, förklarat vilken musik som bäst lämpar sig för katekesstudier och vilken som bäst passar för lovsång i kyrkans gemensamma liturgi. Kanske är det så att den tidiga barockmusiken som blev en del av den lutherska koralstilen med sina rytmiska synkoper i musiken pekar på den möjlighet via moderna har att spränga sönder den traditionella liturgiska enhetsmusik som den västerländska kristna kyrkan ärvt från Ambrosius och Gregorius tid. Det vore intressant att ta del av en föreläsning i ämnesområdet liturgik och sentik som kunde illustrera Luthers två mässor på 1520-talet: Formulae Missa från 1525 och Deutsche Messe från 1526. Till exempel kunde Luthers desvärre bortglömda Sanctus ur profeten Jesajas bokrulle, som blivit älskad av troende människor utanför Skandinavien, t.ex. i Baltikum återfå sin plats där anamnesen brukar återfinnas i vissa lokala liturgier.

Den efterreformatoriska tiden har ju bjudit på en hel del välkomponerad musik i kyrkans tjänst och min förhoppning är att det apolloniska uttrycket i musiken från evangelisk-katolska tonsättare även i vår egen tid skulle kunna komma till sin rätt på kommande Lutherdagar i Norrköping.

Min personliga favorit av 1800-talets tonsättare på lutherskt område är utan att tveka Felix Mendelssohn-Bartholdy. Hans psaltarmotetter är bland det vackraste som har skrivits under romantiken. Vår Herre tog ju till sig både Felix (38 år gammal) och hans syster Fanny (42 år gammal) i relativt unga år. Bland tonsättare som skrev för svenska språket hör Ludvig Norman vars motett: Jordens oro viker, hör till en text av Johan Olof Wallin. Det är en skön musik, vars framförande jag var med om när Kammarkören Sångkraft och Umeå studentkör hösten 2010 bland annat uppförde Frank Martins mässa för dubbelkör under Tomas Pleje och Leif Åkessons ledning.



Till sist vill jag skriva en rad om en ny film som har kommit ut i år. Den handlar enligt pastor Edward Brockwell om Amerikas Luther.
Carl Ferdinand Wilhelm Walther

En stor eloge riktas till familjen Waldemarsson & medlemmar i Lutherska församlingen från Stockholmsområdet som gjorde dessa dagar möjliga!
Soli Deo Gloria!

Justus Jonas himmelska födelsedag

Idag den 9 oktober ihågkommer den evangelisk-katolska kristenheten Justus Jonas eller Jodocus Koch, som var hans ickelatiniserade namn, insomnande i Herren år 1555. I likhet med många retoriskt skickliga herdar och tjänare i den apostoliska kyrkan var Koch jurist, jämför honom gärna med med den store ortodoxe kyrkofadern Johannes Chrysostomus. Sin utbildning fick han tack vare ett intresse för Erasmus av Rotterdam och bibelhumanismen och blev Martin Luthers främste medarbetare i översättningen av den Heliga Skrift från grundspråken, hebreiska och grekiska till tyska under Luthers år på Wartburg. En tanke jag har haft rörande de översättningsprinciper som utvecklades under bibelhumanismens tid finns framtagna av doktoranden och forskaren Josef Eskhult. Det vore spännande att utröna vilken betydelse den antika konferensen i Jamnia hade för reformatorernas syn på skriftens kanon. Uppenbart är att det förekommit olika syn på vad som var prolegomena, antilegomena, inom den apostoliska kristenheten, men att kristenheten i väst inte sällan gjort oss beroende av heretikern Marcions minimalistiska kanonförståelse trots att somliga östliga biskopar varit betydligt mer inklusiva i synen på antilegomena och de gammaltestamentliga apokryfa och pseudopigrafer som där citeras.

Martin och Birgitta

I vår evangelisk-katolska kristenhet har andra människors kallelser till Guds rike varit starkt beroende av stora sympatier och antipatier. Mellan S.t Martin av Wittenberg och S.ta Birgitta av Vadstena skiljer sig 180 år med avseende på deras jordiska existensers början. Deras livstid präglas idéhistoriskt av att vila mycket på den strömning som fått beteckningen nominalism, som beror på Wilhelm av Occams filosofi, där de språkliga ljudens realistiska betydelse fått ge vika för en uppfattning att ord bara är tillfälliga namn, s.k. nomen vars betydelse inte kan realistiskt sättas in i ett språk med en idiomatisk syntax och semantik.



Nominalismen är alltså en strömning i västerlandets språkhistoria som i vår tid vätter mot den s.k. hypermoderna uppfattningen, den som brukar kallas postmodernism. Denna språkanvändning är subjektiv och kan vara väldigt oxymorfistisk i den meningen att inga objektiva apodiktiska sanningar får hävdas existera utanför det mänskliga medvetandet. Jämför Ludwig Wittgensteins syllogism "Om det man inte kan tala om, därom måste man tiga".

Mot den nominalistiska och postmoderna hydra till filosofi dekonstruktionen av den klassiska realistiska universalfilosofin hade både S.ta Birgitta och Martin av Wittenberg reagerat på med förfäran och avsmak. Den omintetgör i sin yttersta konsekvens möjligheten att förstå människan som skapad till Guds avbild och omkullkastar hela den antropologi som kännetecknat den teologi, vars källa är de Gudomliga skrifternas epifania.

I vår tid bedöms ofta Europas skyddshelgon S.ta Birgitta utifrån en neuropsykiatrisk, biologistisk och darwinistisk epistemologi. Då hävdas hennes uppenbarelser vara utslag av okontrollerade synapsreaktioner i hjärnan, som kunde ta sig uttryck i luktperceptioner som finns beskrivna i de kodex där hennes biktfader nedtecknade hennes inre lokutioner. Att dessa uppenbarelser väcker uppmärksamhet i vår tid beror mycket på att deras teologi är kristen och inte hednisk. Birgittas kritik av sin samtids kungar och kyrka bär vittnesbörd om hennes profetiska kallelse, på samma sätt som den 1500-talska kyrkas behov av reform fick sin väl förtjänta profetgestalt i Martin av Wittenberg.

För att hedra S.ta Birgitta vill jag citera en dikt om henne jag fann på Internet:

Det kommer en pilgrim från Folkungaland den heliga graven att söka. Den Helga Birgitta det är som går fram igenom en värld full av synder och skam till Kristus, sin himmelske brudgum.

Det kommer en skara från Svenskarnas land till graven i Vadstena kyrka. Birgitta, ditt minne skall giva oss kraft att kämpa oss fram genom tidernas natt till Kristus, vår himmelska brudgum.

Och skaran skall samlas för tronen en gång till högtid i himmelens salar, där, lösta från jordlivets sorger och tvång, vi sjunga vår höga och jublande sång till Kristus, vår himmelske brudgum.

In principio Deus creavit celum et terram

I begynnelsen skapade Gud himmelen och jorden och Herrens Ande svepte fram över vattenmassorna. Och Gud såg allt det, som han hade skapat, att det var mycket gott.

Till det goda Gud skapade hör änglarna, Guds sändebud som tjänar Guds rättfärdigförklarade mänsklighet i tron på Jesus Kristus.

Idag minns den kristna kyrkan den helige ärkeängeln Mikael. I sin egenskap av skapad budbärare åt Herren har han en viktig funktion i liturgin som pågår inför Guds tron i himmelen. I det gamla antifonalet från Bygdeå i Västerbotten lyder Mikaelidagens liturgiska text:

Det uppstod en tystnad i himmelen, när draken gav sig i strid med Mikael, ärkeängelen. Och då hördes en röst ifrån många tusenden, som sade: Frälsning, ära och styrka tillkommer Gud, den Allsmäktige.

Havet skakade och jorden skalv, när ärkeängelen Mikael steg ned ifrån himmelen. Det är ett hållbart ord och i allt värt att mottagas, att Mikael, ärkeängelen, utkämpade en strid med djävulen. Tack vare Guds nåd kunde han vinna seger i himmelen. Och den gamle fienden fick lida ett stort nederlag. Mikael, ärkeängel, må du komma för att bistå Guds folk.

Johannes Brenz himmelska födelsedag

Idag den 11 september kan vi reformatoriskt sinnade kristna glädjas över att prästen och anhängare till den store vägvisaren, starjets Martin Luther, fick ingå i sin Herres glädje. Johannes Brenz var hans namn och han var teolog i Württenberg. Under 1548 års riksdag i Augsburg slogs det av den ceasaropapistiska överheten fast att kyrkan skulle hålla sig till den lagtext som kallades Augsburger Interim, där kyrkans präster lovades behålla sina äktenskap, samt fortsätta dela ut Kristi kropp och blod också till lekmännen. Bland de teologer som motsatte sig de romerska sedvänjor som påbjöds i Interim hörde Johannes Brenz, som för sitt liv fick fly till Stuttgart, där han höll sig gömd i två veckor. Gud ordnade dock för honom så att han inte behövde svälta ihjäl under sin exil från Württenberg, genom att en höna kom till hans gömställe och varje dag lade ett ägg.

Johannes Brenz var en praktisk kyrkoman som visade stor kärlek till de kristna som under hans kallelse varken hade funnit plats i de protestantiska denominationernas församlingar, bland annat de s.k. anabaptisterna, vilket visade sig på några olika sätt. Bland annat kom han under 1530-talet att delta i en konferens där bildernas betydelse avhandlades. Här var han tydligt påverkad av den ikonoklasm som de mer radikala reformivrarna förespråkade, när han krävde de heliga bildernas avskaffande.



Trots sin ikonoklastiska inställning, var Johannes Brenz en kyrkans tjänare när han i sin Frankfurtkatekes från 1551, med namnet Catechismus pia et utile explicatione illustratus, From katekes, med förklaringar och illustrationer, skapade en ortodox sammanfattning av tron som många generationer kristna kunde åtnjuta undervisning ifrån. Under sina sista levnadsår kom Johannes Brenz att ägna reformationens förlorade barn i de östliga regionerna i det Tysk-Romerska riket, där en del slaviska böcker hade kommit ut.

En sammanfattning av Johannes Brenz bekännarens kallelse och liv finns samlad här.

S:t Matteus evangelisk lutherska församlings 38-årsdag

Idag den andra september infaller konstitueringen av S:t Matteus evangelisk lutherska församling i Uppsala 1973. Jag vill passa på och önska församlingens tjänare och tjänarinnor en god 38-årsdag med en relief av S:t Matteus evangelisten jag tillverkade under 2000-talets början.



Citarar dagens nytestamentliga text ur Luthersk kyrkokalender:
S:t Johannes evangelium 15:12-27

"Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ger er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er. Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin Herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. Om jag inte hade kommit och talat till dem, skulle de inte ha synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar mig hatar också min Fader. Om jag inte bland dem hade gjort sådana gärningar som ingen annan har gjort, så skulle de inte ha synd. Men nu har de sett dem och har hatat både mig och min Fader. Så skulle det ord uppfyllas som står skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning. När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början.

Jag önskar församlingens medarbetare lycka och framgång med era händers verk, Psaltaren 90:17 under den kommande kyrkhelgen.

St. Rufus himmelska födelsedag

Idag den 27 augusti och i morgon får vår lutherska församling besök av en Herrens tjänare, som ska föreläsa över den Heliga Skrift för oss. Det ska bli roligt att ta emot en sådan gåva från Herren nu i samband med terminstarten av min nuvarande kallelse att vara vokalmusiker i Umeå studentkör.

Enligt vissa kyrkohistoriska uppgifter jag kommit över är detta den dag på kyrkoåret som brukar anses vara en av S:t Pauli medarbetare Rufus i Roms himmelska födelsedag. Rufus och hans mor verkar ha stått S:t Paulus nära i Romarbrevets 16 kapitel säger aposteln följande: Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.



Lovad vare Jesus Kristus för en sådan vänskap mellan Paulus och Rufus, som tjänade kyrkan enligt den kallelse han fick tillsammans med sin mor!

Martin Luther om Guds moder Jungfru Maria

I den lutherska kyrkan undervisas det en hel del om Jungfru Maria, Jesu mor. Martin Luther predikar om Maria 1537-1539, att hon förblev en jungfru, i sin utläggning av Johannesevangeliets första fyra kapitel.

Luther kallar Maria "Guds Moder": "Gud säger . . .'Marias Son är Min ende Son.'

"Gud fick inte sin Gudomlighet från Maria; men av det följer inte att det är fel att säga att Gud föddes av Maria, att Gud är Marias Son, och att Maria är Guds Moder... Hon är den sanna Modern till Gud och Bärare av Gud . . . Maria ammade Gud, vaggade Gud till sömn, ordnade bröd och soppa för Gud, etc."

"För Gud och mänska är en person, en Krist, en Son, en Jesus, inte två Kristus ... precis som din son inte är två söner ... även om han har två naturer, kropp och själ, kroppen från dig, och själen från Gud allena. (Om Koncilierna och Kyrkan, 1539).

Martin Luther hade också detta att säga om vördnaden för Guds moder (gr. Theotokos): "Vördnaden av Maria är inskriven i djupet av det mänskliga hjärtat." (Predikan, September, 1522).

"Hon är den högsta kvinnan och den ädlaste stenen i Kristendomen efter Kristus ... Hon är nobelhet, visdom och helighet personifierad. Vi kan aldrig hedra henne nog." (Predikan, julen, 1531).

Vad är, enligt Luther, relationen mellan Jungfru Maria och oss? "Det är trösten och den överflödande godheten från Gud, att människan kan jubla över en sådan skatt. Maria är hans Moder, Kristus är hans Broder, Gud är hans Fader. (Predikan, julen, 1522).

"Vår bön skulle inkludera Guds Moder ... Vad Var hälsad Maria säger är att all ära ska ges till Gud, genom att använda dessa ord: 'Var hälsad Maria, du högt benådade, Herren är med Dig, Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är Frukten av Ditt Sköte, Jesus Kristus. Amen!" Ser du att dessa ord inte berör bön men endast med att ge pris och ära. Vi kan använda Var hälsad Maria som en meditation i vilken vi reciterar vilken nåd Gud har givit henne. För det andra, skulle vi lägga till en önskan att alla lär känna henne och respektera henne...
(Personlig Bönebok, 1522).

Enligt evangelisten Johannes fick Jungfru Maria ansvar för honom som sin son och Johannes henne som sin mor. I Efesus där kyrkohistorien anger den ort där S:t Johannes dog en naturlig död anses även Maria ha dött. Till berättelsen om jungfru Marie himmelska födelsedag hör ikonen som vittnar om denna händelse, där flera av kyrkans biskopar, präster och lärare var närvarande. Den kallas Theotokos insomnande:



Det heliga kors vår Herre han bar, Hans blodiga sår, hans död för envar, Den bittra pina som han fick lida, Därav allena vi frälsning bida.

Själv Jungfru Maria, Moder till Krist, Som alla Guds Helgon hon förvisst Av idel nåd blott salig blivit För Jesu skull, som sig utgivit.

All ära och pris ske Herren, vår Gud, Som sände sin Son med fridens bud. I nåd han lede oss allesamman Att frukta och älska honom. Amen.
(Luthersk psalmbok 877:1-3, Morten Hegelund +1565)

Annandag pingst

Idag på annandag pingst, den 13 juni 1525 ingick dr. Martin Luther och Katarina von Bora äktenskap. Hustrun var 26 år och mannen 42 och vigselpräst var Johannes "Pomerannus" Bugenhagen. Som vittnen till äktenskapet infann sig Justus Jonas och konstnären Lucas Cranach med maka. Intressant är att en gåva till paret kom till Katarina från den romerske ärkebiskopen Albrekt av Magdeburg. Vari denna hemgift bestod vet jag inte men i sakens natur låg att Luther i ett brev till ärkebiskopen dryftat sina 95 teser, som var författade på latin och troligtvis använda inom den kyrkliga debatten mellan olika lärosäten och universitet som bestod av en del reformerade augustinerkommuniteter, som dr. Luther tillhörde samt andra monastiska ordnar som cisterciencerorden där Katarina von Bora och hennes systrar, t.ex. Magdalena von Staupitz hade haft sin hemvist tills de blev en del av den reformatoriska kyrkans liv. Makarna Luther fick av kurfursten Fredrik den vise, Svarta klostret till bostad och där fungerade det gamla klostret som en kyrklig komunitet med många studenter som levde och hade tillgång till den liturgi som den nybildade familjen kallats till. Det är inte svårt att föreställa sig hur den evangelisk-katolska gemenskapen fungerade med tanke på makarnas uppväxt som bror och syster inom den intellektuella utbildningskultur klostren utgjorde. Av de händelser som föregriper Martin och Katarinas äktenskap 1525 vet vi att dr. Luther i början på 1520-talet skrev en reformerad latinsk liturgi formulae missae, där alla de traditionella momenten i den gamla mässan bibehölls bortsett från den mässoffersbön, som senare kom att ersättas med en anamnes ur profeten Jesajas bok. Bortsett från den dagliga böneordning med prim, laudes, sext, matutin, vesper, completorium och vigil som både Martin och Katarina levt i som ordensfolk, kom den nya musikaliska form som familjen och vännerna anslöt sig till nämligen koralen att utgöra grundstommen i det vardagliga bönelivet. Inte minst efter Martins kollegor i augustinerorden som anammat den evangeliska tron Henrik och Johannes som 1523 hade sänts till Bryssel för att förkunna evangeliet och där blev blodsvitten och inspiration till kyrkans utsäde i form av kateketiska psalmer. Som avslutning på detta inlägg citerar jag Luthers psalm som inspirerats av dessa två bröder i tron som reste till Bryssel för att vittna om Guds kärlek till människosläktet och om vår oförmåga att utan den Helige Ande öppna oss och ta till oss denna kärlek, nåd, barmhärtighet och rättfärdighet från Gud. Den ädla jungfrun ¹⁾ är mig kär, jag aldrig henne glömmer. Hon alltid i mitt hjärta är man hennes dygd berömmer. Hon är min vän, Och om jag än Bekymmer har, Jag det fördrar, Hon skall mig rikligt löna, Och hennes kärlek, trofasthet Jag alltid har fått röna. Allt mitt behov hon vet. En gyllne krona jungfrun bär, Tolv stjärnor i den ser man. Som solen hennes klädnad är, Den glänser klar i fjärran. Hon synes så På månen stå. Hon är en brud, utvald av Gud. Hon är i födslovånda Och föda skall den ädle Son, Som skall regera världen Ifrån sin himmelstron. Fast draken nu i raseri Vill detta barn uppsluka, Hans anslag dock förgäves bli, Om än han makt vill bruka. Ty denne Son till himlens tron Upptagen är, Dock draken här Sitt välde än försvarar. Och modern nu allena är, Men henne Gud bevarar Och fadersomsorg bär. ¹⁾ Jungfrun avser Kristi kropp, Guds församling eller kyrka som omtalas i Uppenbarelseboken 12:1-6. Psalm ur Luthersk koralbok nr 764, Boförlaget Reformatio, Ribevägen 10D, 217 46 Malmö

Lag och evangelium med Jesus som läromästare

Fader Jakob Fjellander, Lutherska Konkordiekyrkan

Sköna dagar i Uppsala

Till Valborgsmässoafton begav sig gnesiolutheranen till Uppsala och Fyrisån tillsammans med svågern och syskonbarnen. Det blev en minnesvärd stund med många skojiga ekipage som studenterna for med längs med vattendraget under broarna i Sveriges fjärde största stad.



På kvällen den 30/4 deltog bloggens ägare sin kamrat Jonas Eskhult och hans flickvän Magdalenas förlovningsfest. Det blev en fin syriansk förlovningsliturgi med en arabisk folkkoral som spelades av prästen Håkan Sandvik på gitarr och sång samt undertecknad på fiol:

Yarabba ssalami amter alayna ssalam, yarabba ssalami im la qulubana salam.
Kom med frid o Herre, gjut över oss din frid. Kom med frid o Herre, fyll våra hjärtan med din frid.




Önskar alla jag mötte på Jonas och Magdalenas förlovningsfest Guds rika välsignelse!

Körkonsert med stora musikaliska kontraster

En polykrom väv av mönster kännetecknade Umeå studentkörs framförande av Felix Mendelssohn-Bartholdys Die Deutsche Liturgie, skriver Bengt Hultman i sin recension av tisdagens Mendelssohn/Pärtkonsert för Västerbottenskuriren. Av den evagelisk-katolska kyrkomusiken hör definitivt Felix Mendelssohns musik till höjdpunkterna från den Lutherrenässans som inträffade i början på 1800-talet och som intill vår tid har hittat sin plats i den sakrala musikens höjdpunkt. På Internet finner vi YouTubekanalen med inspelningar och noter till denna musik.

Från ett gnesiolutherskt perspektiv har Felix Mendelssohns upptäckt av Johan Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassioner varit till stor välsignelse för vår värld andligen sett. Att Die Deutsche Liturgie var det sista verk Felix komponerade innan sin alltför tidiga död 38 år gammal, är tänkvärt ur flera perspektiv. Till sin form påminner verket om den korta mässa "Missa brevis" som blev en musikalisk gudstjänstform redan på 1500-talet i västerländsk kristenhet och vars tonspråk har använts av tonsättare från Italien - t.ex. Giovanni Perluigi da Palestrina och Antonio Lotti. Ett Missa brevis innehåller normalt sett partierna Kyrie, Sanctus och Agnus Dei. Mendelssohn hann dock aldrig skriva något Agnus Dei, men däremot ett Gloria "Ehre sei Gott in der höhe" som ingår i den fullständiga evangeliska liturgin. När reformatorerna på 1500-talet gjorde sina latinska mässordningar, var det framför allt bönerna som omgärdade evkaristin som ett offer man släppte. På deras plats infördes i stället en bön som brukar kallas anamnes eller epikles i ortodox liturgi. Det hade varit intressant om Felix Mendelssohn hade komponerat en anamnes i sin mässa baserat på den text ur profeten Jesajas bokrulle som förekom i Luthers Deutsche Liturgie från 1526. Att det finns en koralbok med denna hymn hoppas jag att fler kyrkomusiker upptäcker: Luthersk psalmbok nr 964. Bokförlaget Reformatio, c/o Karin Jonsson, Ribevägen 10D 217 46 Malmö innehåller den bön som profeten Jesaja bad när han i en syn i Jerusalems tempel blev varse att han stod inför den avskilde, helige, vars namn i hebreiskt språkbruk här återges Härskarornas Gud/Herren Sebaot, då serafen renar hans mun med ett glödande kol. Jan Ling professor emeritus i folkmusik har i sin bok om svensk folkmusik noterat en folklig variant från Baltikum på denna bön som sjöngs i en polyfon variation på Umefolk08 av sångerskor från Malungs folkhögskola som lärt sig den av Maria Röjås riksspelman med kulning som specialitet.

Nu är min tro att käre Felix och hans syster Fanny sjunger den himmelska liturgin inför vår Återlösare och Överstepräst Jesus av Nasaret; på hebreiska Goel, Cohen Yeshua Nazrim bland troende människor från alla folkslag och tider, precis som texterna ur Torans psalmrulle vittnade om även i deras grekiska form Septuaginta.

Att Arvo Pärts musik framfördes av Umeå Studentkör så här 10 år efter tonsättarens besök i Umeå på Kammarmusikfestivalen var spännande och intressant. I den evangelisk-katolska traditionen med bön på särskilda tider hör de sju Magnificatantifonerna till julfastans completorium som sjungs den 17-23 december enligt västkyrklig ordning. Bönernas karaktär och innehåll är både profetiska och eskatologiska. I deras latinska form uttrycker de en glädje som avslutar varje antifon, som bygger på det joviala grekiska ordet Euoae, som översatt till svenska betyder: Hurra!

Saligprisningarna The Beatitudes används traditionellt sett på Alla Helgons dag som i år inträffar i slutet på vecka 44. Det var roligt att sjunga Pärts minimalistiska stycke väl medveten om att han faktiskt komponerade den samma år som sitt besök i Umeå 2001 på Kammarmusikfestivalen och ödmjukt framförde sina tankar i Tegskyrkan till musiker och åhörare.

Tack Arvo för din musik!

Passionskonsert med Umeå studentkör

Tisdagen den 5 april, kl. 19.00 kommer Umeå studentkör under Tomas Plejes ledning att framföra liturgisk musik ur den universella kyrkans historiska arv. Det rör sig om musik av Arvo Pärt samt Felix Mendelssohn-Bartholdy Deutche Liturgie, som gode Felix skrev i slutet på sin korta jordiska liv; han blev 38 år och hann därför endast skriva tre av mässans ordinarie satser: Kyrie, Sanctus och Gloria. Utöver denna ur naturalistiskt perspektiv avbrutna liturgi kommer även Mendelssohns tonsättningar av psaltarpsalmerna 2, 22, 43 och 91 att framföras. I den västerländska kyrkans liturgi används psalm 2 i samband med firandet av S:t Stefanus himmelska födelsedag, annandag jul. Psaltaren 22 sjungs i samband med långfredagens vesper och psalm 43 till femte söndagen i fastans liturgi. Psalm 91 används i trefaldighetstidens liturgi den 16 efter Trinitatis som i år 2011 inträffar söndagen den 9 oktober. Musiken av Arvo Pärt är sju s.k. Magnificatantifoner, som sjungs i kyrkans tidegärd under julfastan i adventstiden mellan den 17-23 december. Antifon är ett grekiskt uttryck som betyder motljudande och syftar på hur dessa från början latinska hymner växelsjöngs av präst och diakon som en del av tidegärdens completorium. Arvo Pärt har tonsatt en tysk översättning av de gamla latinska antifonerna som vi framför kör á capella, men fördelar sig mellan besättning:
O Weisheit [SATB]
O Adonai [TTBB]
O Sproß aus Isais Wurzel [SSAA]
O Schüssel Davids [SSAATTBB]
O Morgenstern [SATBBB]
O König aller Völker [SSATTB]
O Immanuel [SAATBBB]

Pärts andra komposition vi framför är hans tonsättning av Jesu tal på Saligprisningarnas berg, Beatitudes från 2001. Detta stycke är skrivet för kör och orgel och kommer att framföras av diplomorganist Lisa Eriksson och Umeå studentkör.

Det är intressant att detta stycke musik komponerades samma år som Arvo Pärt besökte Umeå kammarmusikfestival 2001 och The Hilliard ensemble framförde hans komposition Sarah Was Ninety Years Old i Tegskyrkan. Gnesiolutheranen hade förmånen att dela bänk med tonsättaren som efter konserten uttryckte sin tacksamhet till Hilliardsångarna och övriga musiker för deras fina interpretation av stycket från 1976/1990. Texten i Beatitudes är hämtad från evangelium enligt S:t Matteus kapitel 5:3-12 och bygger på den översättning som kallas King James version.

Bloggens läsare önskas hjärtligt välkomna till Umeå stadskyrka, kl. 19.00!

Judas Iskariots födelsedag

Föreställningen att moraliskt tveksamma eller felaktiga handlingar har undantag brukar firas idag den 1 april. Beroende på vilken tideräkning som används har den västerländska - gregorianska ansett att den 1 april var Jesu Kristi lärjunge Judas från Iskariots födelsedag. Eftersom hans gestalt och gärning traditionellt tolkats utifrån föreställningen om YHWH smordes offer, jungfrusonen Marias barns död och uppståndelse, har det ansetts vara legitimt att skämta om hans födelsedag utifrån namnet Iskariots etymologi som betyder "den falske" enligt adamistisk språkförståelse. Att Judas Iskariot blivit förknippad med falskhet och svek kan även vara ett resultat som kommer av det manuskript på koptiska man funnit av en apokryfisk text, som vissa esoteriska grupper i Egypten förvarade i ett bibliotek i Nag Hamadi - på samma sätt som den judiska gruppen esséerna hade ett bibliotek i Qumran, där man funnit en mängd pergament och papyrus med bibliska texter. Det s.k. Judasevangeliet är inte en ortodox kristen text utan en esoterisk gnostisk, som den apostoliska kristna församlingen förkastat som kunskapskälla om salighetens ekonomi i Jesu Kristi kallelse till världen och dess frälsning. I psaltarpsalm 109 profeterar konung David om Judas Iskariot. I den grekiska översättningen, septuaginta av psaltaren lyder den eviges Ord i Davids profetiska poesi:

Gud, var inte tyst inför min lovsång, ty syndarens mun och den falskes mun har öppnats mot mig, de har talat mot mig med svekfull tunga.

De har omgett mig med hatets ord och stridit mot mig utan skäl.

I stället för att älska mig har de förtalat mig, men jag bad.

De lönade mig med ont för gott och med hat för min kärlek.

Sätt en syndare över honom, och låt en anklagare stå vid hans högra sida.

När domen faller över honom, må han gå ut som skyldig, och må hans bön räknas som synd.

Må hans dagar bli få och en annan ta hans ämbete.

Må hans barn bli faderlösa och hans hustru bli änka.

Må hans söner driva omkring och tigga, må de kastas ut ur sina bostäder.

Må ockraren spåra upp allt han äger, må främlingar röva frukten av hans mödor.

Må ingen hjälpare finnas åt honom eller någon som visar medkänsla med hans faderlösa barn.

Må hans barn gå mot undergång, hans namn utplånas i ett enda släktled.

Må hans fäders laglöshet kommas ihåg inför Herren, och hans moders skuld aldrig utplånas.

Må de alltid finnas inför Herren och deras minne utplånas från jorden,

eftersom han inte tänkte på att visa barmhärtighet utan förföljde en arm och fattig man, en som kände styng i hjärtat, och honom ville han döda.

Han älskade förbannelsen, och den skall drabba honom, an avböjde välsignelsen, och den skall lämna honom.

Han klädde sig i förbannelse som i en mantel, den trängde in som vatten i hans inre, som olja i hans ben.

Må den bli som en mantel han sveper sig i, som ett bälte han ständigt bär.

Så handlar Herren med dem som förtalar mig och talar ont mot min själ.

Men du, Herre, Herre, visa barmhärtighet mot mig för ditt namns skull, ty god är din barmhärtighet.

Rädda mig, ty jag är fattig och arm, och mitt hjärta är oroligt i mig.

Som en vikande skugga har jag ryckts bort, man har skakat av mig som gräshoppor.

Mina knän har blivit svaga av fasta, och min kropp har förvandlats av brist på olja.

Jag drog på mig deras smädelser, när de såg mig, skakade de på huvudet.

Hjälp mig, Herre, min Gud, rädda mig i din barmhärtighet.

Må de förstå att detta är din hand, och att du, Herre, har gjort den.

De skall förbanna, men du skall välsigna, må de som reser sig mot mig stå med skam, med din tjänare skall glädja sig.

De som förtalar mig skall kläda sig i blygsel och svepa sig i skam som i en dubbel mantel.

Högt vill jag prisa Herren med min mun och lova honom mitt ibland de många.

Ty han ställde sig på den armes högra sida för att rädda mitt liv undan förföljarna.

Kyrie eleison + Christe eleison + Kyrie eleison

Jungfru Marie Bebådelsedag

Idag inträffar en viktig händelse för mänskligheten. Den unga judinnan Maria, får himmelskt besök av ängeln Gabriel. I förundran över det som sker sjunger hon sin lovsång till den Gud som uppenbarat sig för Abraham och Sara som i kyrkan kallas Magnificat eller Marias lovsång. I nytestamentlig liturgi sammankopplas ofta Marias lovsång med en text ur aposteln Pauli brev till församlingen i Efesus som utgör antifonen i Magnificat. Antifon är grekiska och betyer motljudande och är ett slags kyrkomusik som växelsjungs av präst och klockare i Svenskkyrklig tradition som en del av tidegärden:

: Välsignad vare Gud, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelser : Min själ prisar storligen Herren Och min ande fröjdar sig i Gud min frälsare. Ty han har sett sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig. Ty den mäktige har gjort stora ting med mig. Och heligt är hans namn. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har förskingrat dem som tänkte högmodiga tankar i sina hjärtan. Härskare har han störtat från deras troner och ringa män har han upphöjt. Hungriga har han mättat med sitt goda och rika har han skickat bort med tomma händer. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet. Mot Abraham och hans säd till evig tid efter sitt löfte till våra fäder. Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande. Så som det var av begynnelsen nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Mariabilden nedan är målad av min syster Hannah Vidmark som inspirerades av en målning från Belgien och Antwerpens kyrka där vår kyrkoherde hade sin kallelse före konstitueringen av S:t Andreas evangelisk lutherska församling på 1970-talet. Krusifixet är en gåva från en korist och kyrkomusiker i Umeå studentkör som lämnade oss 2010. Tack Hannah och Mats för fina gåvor!

S:t Polykarpus himmelska födelsedag

Idag den 23 februari firar den apostoliska kristenheten minnet av apostellärjungen S:t Johannes elev och efterföljare i det heliga prästämbetet Polykarpus av Smyrna. Inför sin avrättning bad S:t Polykarpus en bön som lyder:

"Herre Allsmäktige Gud, Jesu Kristi Fader. Genom din älskade och välsignade Son har vi motagit kunskapen om dig. Du är Gud över änglar och alla makter, över hela skapelsen och de rättfärdigas släkte, de som lever i din åsyn. Jag prisar dig eftersom du har funnit mig värdig denna dag och timme för att räknas bland martyrerna och få dricka Kristi bägare för att uppstå till evigt liv med kropp och själ i Den Helige Andes odödlighet. Må jag i dag bli mottagen bland dem i din åsyn - som ett rikt och välbehagligt offer, så som du i förväg har ordnat, uppenbarat och fullföljt, du trofaste och sanne Gud. Därför lovsjunger jag dig för alla ting; jag prisar dig, jag ärar dig genom den evige och himmelske överstepräst, Jesus Kristus, din älskade Son. Genom honom och tillsammans med honom och den Helige Ande tillkommer äran, nu och i kommande tider. Amen."

Polykarpus uppnådde den aktningsvärda åldern av 86 år och angående hans martyrium har biskopen Ireneus som var lärjunge till Polykarpus skrivit. I akten finns uppgifter om ytterligare tre avskrivare av dokumentet som ögonvittnena till den Efesiske biskopen och lärjungen till S:t Johannes Teologen. Dessa är: Gaius, Pionus och Isokrates. Som författare till brevet anges Marcion, som av den tidiga kyrkan ansågs vara en särskilt farlig heretiker på grund av sin förmenta esoteriska kunskap, som kallades gnosisticism.

Som antik litteratur betraktat präglas Polykarpus martyrium av en saklig realism utan många legendariska utsmyckningar, vilket vittnar om författarens skicklighet med skrivdonen.

Domine Jesu Christe, filius Deus Israel, miserere nobis peccatoribus / Herre Jesu Kriste, Israels Guds Son, förbarma dig över oss syndare.

Martin Luthers himmelska födelsedag

I slutet av januari 1546 reste reformatorn till Halle och Eisleben för att där förlika grevarna Gebhard och Albrecht i Mansfeld vilket kröntes med framgång. Sin sista liturgi i Halles Vårfrukyrka omvittnade deltagare om med vilken vördnad han handskades med altarets sakrament. Det är mycket troligt att Luther i anslutning till mässans evkaristiska del här sjöng den bön som kallas anamnes ur profeten Jesajas bokrulle.

Jesaja fick i helgedommen se I anden denna uppenbarelse: Gud satt på tronen, upphöjd, hög och stor, Hans mantelsläp uppfyllde templets kor. Serafer två stod inför Konungen, Sex vingar syntes på dem var och en. Sitt ansikte betäckte de med två, De skylte sina fötter likaså. De flög med två, och till varandra de Med höga änglaröster ropade: Helig är Gud, vår Herre Sebaot. Helig är Gud, vår Herre Sebaot. Helig är Gud, vår Herre Sebaot. Jorden är full av Herrens härlighet. Då darrar trösklarna av denna sång, Och huset fylls med rök på samma gång.

Denna liturgiska bön har tyvärr inte varit mycket i bruk inom den Lutherska protestantismen, trots dess karaktär av tillbedjan av Kristi sanna närvaro i våra gemenskaper borde motivera det. Det är ett beklagligt faktum att anamnesen endast sparsamt använts som bön mellan mässans konsekration och bönen O Guds Lamm, då den på ett fint sätt väver ihop vår Herre Jesu judiska börd med profeten Jesajas uppenbarelse och bön i det sjätte kapitlet i hans bokrulle. Jag känner dock tacksamhet för en lärare - Maria Röjås - i folklig sång som för fyra år sedan undervisade en vokalgrupp i en folklig koralvariation av denna anamnes från en baltisk folkkoral som sjöngs på Umefolk08. Stor eloge till er alla!

När Martin Luther lämnade sitt jordeliv lär han förutom orden i completoriets tidegärd ha noterat mänskans yttersta existensvillkor: "Vi är alla tiggare, det är sant." Lutherkännaren Martin Krauklis har i boken Martin Luther - liv och verk - ISBN 91-514-0329-3 - kommenterat Luthers anteckningar från den 17 februari 1546: "Bakom orden ligger tron på den Gud som fyller tiggarnas tomma händer. Hans kropp födes i högtidlig procession till Wittenberg, där begravningen ägde rum i slottskyrkan. På insidan av en bokpärm har Melanchton antecknat datumet för Luthers död, hans levnadsålder och platsen där han ligger begravd. Noteringen slutar med orden "et mortuus vivit" ("Om han än är död, så lever han").

S:t Ansgar

Idag är det den 3 februari och då erinrar sig kristna människor en av missionärerna som förde Kristi lära hit till Norden. Det är alltså missionären Ansgars himmelska födelsedag som är föremål för omtanken. Han var en av många missionärer som från mitten av folkvandringstiden och vikingatiden förde tron på Vitekrist till våra breddgrader. I detta avseende har kristendomen som sådan varit närvarande i våra nordiska länder både tack vare missionärer från brittiska öarna och europeiska kontinenten. Enligt den lutherske historikern Valentin Ernst Löscher präglades 800-talets romerska kristenhet av stor missionsiver och vilja att upprätta skolor för barn med läshuvud. Det finns bevarat från kejsar Karl den stores rike handskrifter där två munkars arbete med psaltarens texter i sin latinska form finns att läsa. De katedralskolor som kom att uppstå under denna historiska era, förmedlade genom den gregorianska sången dessa melodier och texter till blivande präster och ordensfolk. Säkert rustade denna pedagogik Ansgar och hans medarbetare väl för uppdraget att förmedla Guds Ord till våra förfäder i mälardalen, även om det yttre resultatet av deras mission måhända var klent, mänskligt och statistiskt sett var det avgörande för trons insteg bland våra anfäder & mödrar i det som skulle bli nationalstaten Sverige. I Guds rike är tack och lov statistik ingen kategori vilket Herrens Jesu uttalande i Matteus evangelium 18:20 vittnar om: Där två eller tre är församlade i mitt namn. Där är jag mitt ibland dem.

S:t Knuts dag

Den 13/1 infaller den helige Knuts dag. Knut Lavard var en dansk prins som föddes i slutet på 1000-talet och vars himmelska födelsedag var den 7 januari 1131. Fler biografiska uppgifter om Knut finns på http://sv.wikipedia.org/wiki/Knut_Lavard

I den tid Knut levde var kontakterna mellan östlig och västlig kristenhet obruten vilket hans äktenskap med ortodoxa Ingeborg av Kiev var ett uttryck för. Knut och Ingeborgs son Valdemar fick även han representera en union mellan öst och väst då han gifte sig med den ortodoxa prinsessan Sofia från Minsk nuvarande Vitryssland. Den tid när Knuts son Valdemar regerade gjorde sig caesaropapismen påmind, när biskop Eskil av Lund ville ha större självständighet för kyrkan motsatte sig Valdemar detta, dock fick Eskil sin vilja tillfredställd när hans efterträdare Absalom av Lund insattes som biskop. Absalom gjorde den romerska kyrkan i Skåne till en mäktig jordisk institution, bland annat genom att upprätta en egen milis beväpnade soldater som framgångsrikt slog ner ett bondeuppror på 1180-talet. Till Absaloms heresier hör att han förbjöd prästäktenskap vilket aldrig varit förbjuden enligt apostolisk lära och tradition. I S:t Paulus första brev till Timoteus slår aposteln fast att det i de yttersta tiderna kommer ett avfall från tron, som tar sig uttryck likt det som utgör Absaloms heresi: förbud mot äktenskap för det apostoliska prästerskapet. När kyrkan försöker bli en jordisk makthavare förlorar den sin egentliga kallelse som Jesus uttryckt i orden hos S:t Johannes 18:36: Mitt rike är inte av denna världen.

I Carsten Peter Thiedes bok The Earliest Gospel Manuscript utgiven på Pater Noster press tas innehållet i detta textavsnitt hos Pauli brev till Timoteus upp. För den intresserade kan hänvisas till Thiedes bok med ISBN 0-85364-507-8

Domine Jesu Christe, miserere nobis peccatoribus!